.

Undra hur det känns då..?

 

Jag vill veeeta, tiden går så långsamt just nu. Det var bara 5 dagar sedan vårat lilla embryo flyttade in, men det känns som att det har gått flera veckor. Varför ska dagarna kännas så långa?

 

Jag surfar mycket, som om att jag hoppas på att finna svaret någonstans där ute på nätet. Kommer vi att lyckas denna gång? Det är inte bättre av att fredagkvällen spenderades ensam lika som hela dagen idag. Har inte gjort mycker annat än att surfat runt på olika bloggar, familjeliv osv letande efter svaret som jag bara kan få i framtiden och som inte går att få än.

 

Har varje dag när jag hämtat posten den här veckan hoppats på att få brev om nedfrysningen av de andra äggen men inget kommer. Jag börjar tvivla, sa de verkligen att det var 4 nedfrysta ägg? Eller sa det kanske att det kanske blir 4 nedfrysta? Kan en nedfrysning misslyckas?

 

Att vara hälsosam tog helt slut när IVFen började. Jag äter mycket onyttigt och en förkylning satte stopp för träningen. Samtidigt finns julgodis, pepparkakor och massa annat onyttigt som hör julen till alldeles för lättillgänglig.

 

Blir det inget plus så får jag köra på och banta igen. Träningen måste komma igång snart igen oavsett. Men allt är liksom i paus nu, jag väntar och längtar efter ett pluss som kanske kommer och lyckas inte ta mig iväg och träna. Lat, ja visst. Snart får det bli ändring här igen.

 

Symptomjakten kommer väl igång här i dagarna, hittils har jag verkligen börjat tröttna på lutinus flytningarna iallafall.