Ultraljud imorgon
Hon ringde tillbak ifrån gynmottagningen.
Hon frågade massa och skrev i min journal. Liten blödning, inte feber, inte ont osv..
Sen sa hon att de hade fått ett återbud imorgon så jag fick komma och göra ultraljud! Hon tyckte inte att jag skulle ta plats på akuttiden, dt kan jag hålla med om, det är ju liksom inte direkt akut så.
Hon sa att hon såg att det var en IVF graviditet och jag tror att hon var extra snäll och lät mig få en tid pga det och för mina tidigare missfall. För egentligen så är det ju mest för att stilla min oro, och det förstår jag.
Mitt logiska jag säger hela tiden att blödningar är vanliga, ofta ofarliga. Det har varit så lite och att det säkert inte alls är någon fara. Men sen har vi känslorna också, som fått mig att oroas, vakta telefonen hela dagen och som har googlat på blod och graviditet flera gånger sedan igår utan att bli klokare. Som börjar gråta då ingen bara kan svara att bebisen mår bra, helt säkert.
Ja, jag har blivit en sådan som oroar mig som sjutton i graviditeten, det är väl min historia som har gjort att det blivit så. Det är ändå svårt att förklara bort blod när det två gånger tidigare har betytt att det inte har gått vägen. Det är svårt när man inte vet om kroppen ens klarar av att bli graavid på egen hand. När IVF försöken som finns kvar har minskat och när man inte ens trodde på graviditeten ifrån början
Tecken på oron har varit att vi inte hade sex ända till VUL, sen sparsamt. För rädslan för att blöda eller att det skulle sabba. Så två månaders celibat var det där. Jag trodde knappt ens att jag var gravid fram till VUL, jag vågade inte tro fullt ut.
Jag undrar när det ska sluta vara svårt att tro på att jag och A ska bli föräldrar. Förhopppningsvis blir man lugnad imorgon och kan hålla ut till sparkar och RUL. Inbillar mig att det blir enklare då. Känner man bebisen så lever den ju...
Jag är iallafall inte alls rädd för förlossningen, det var jag innan vi började försöka. Det jag är rädd för nu är att det inte blir något barn...
Kommentarer
Postat av: Camilla
Hoppas allt är bra med bebisen!
Det är vanligt med blödningar och ofarliga sådana. Jag har haft blödningar i alla mina 3 graviditeter. Den ena så sent som i vecka 20. Den här graviditeten blödde jag sist i vecka 11, strax innan kub, men då hade jag redan börjat känna hans rörelser så jG blev inte så orolig. Vid vecka 9 (tror jag) åkte jag till gynakuten och fick vänta fem timmar. Man ska nig inte ringa först, bara åka, men räkna med att vänta. Vi tog en kölapp och åkte iväg en sväng och käkade, ett par timmar senare var det vår tur. Håller tummarna för dig!! Kram
Trackback
