.

Jag var på VUL igår och det såg bra ut! Jag är så glad, nu känner jag att jag verkligen är gravid!

 

Den långa versionen:

Jag och A åkte iväg i inte så god tid som jag hade önskat, det tog tid för honom att komma hem från jobbet och han behöver duscha innan man åker. Men vi kom ivåg i såpass bra tid att vi borde hinna även fast utan marginaler. När vi väl kom till Uppsla  kom jag på att jag hade hört att det var svårt med parkeringar och att det var ett stort bygge på gång. Det stämde, A släppte av mig och jag gick upp och var precis i tid för att hinna gå på toa och komma till receptionen i lagom tid. 

 

A ringde då jag var där och sa att parkeringshuset där vi brukar stå var fullt som jag hade befarat. Tiden för läkarbesöket var inne och jag satt ensam i väntrummet. Vi bestämmde att jag skulle smsa om jag gick in så han inte hann så kunde han sluta leta perkering då. Han kunde inte leta hur länge som helst då det var dåligt med soppa i bilen och vi inte hann tanka då vi kom iväg så sent. Jag satt telefonen i högsta hugg med ett färdigskrivet sms att han var för sen i handen och väntade på att få komma in. Klockan gick, Jag hoppades att läkaren skulle vara sen så A hann vara med. SKulle det gå bra så ville ju han också se och gick det dåligt ville jag inte vara ensam. 

 

10 minuter efter vår tid kom A skyndande och ett par minuter senare var det dags! Läkaren bad oss sitta först, jag som inte ville annat än att klä av mig och hoppa upp och kika. Hon frågade när insättningen var och hur jag kände mig. Hade jag haft graviditetsteckan? Hade jag blödigt? Inget blod och jag har mått illa en del svarade jag. Det ser säkert jättefint ut sa läkaren och bad mig klä av mig.

 

Avklädd och väl i stolen så kände jag hur hjärtat dunkade, nervös till tusen. Men A var där och vi höll varandra i handen och hoppades. Läkaren tittade först själv, men väldigt kort för hon hittade på en gång vårat lilla hjärta :)

17 mm lång från huvud till stjärt och med ett tickande hjärta fick vi se vårat barn för första gången! HElt underbart var det att se en bild som såg precis ut som de jag sökt på innan på google. 

Här har vi underverket, huvudet är till vänster och kroppen till höger. Man ser en liten arm också :) Mitt på ungeför var det en liten prick som blinkade, hjärtslag!

 

Efteråt satt jag och A och log medan läkaren försklarade att det såg fint ut och att den var precis lagom stor för sin ålder. Hon berättade att jag var i vecka 8+2 och frågade om jag skrivit in mig hos BM än. Nej, det har jag inte. Gör det redan imorgon tyckte hon. Jag skulle berätta att jag gjort IVF så att de inte ska räkna efter senaste mens utan de får gå efter insättningen, jag är inte flyttbar när det gäller veckorna som en vanlig graviditet som man inte vet när barnet blev till. Annars sa hon att det räknas som en vanlig graviditet nu.

 

Hon räknade ut förlossningsdatumet åt mig med, den 14 december beräknas vårat hjärta komma ut :)

I bilen hem satt jag och höll hårt i bilden på vår lille bebis, beviset för att det äntligen har blivit ett litet foster av alla försök...