.

Du kommer resa dig och gå, du kommer lära dig mitt namn
Det kommer tidvis att bli svårt, det blir kallt och åskan kommer gå
Men jag ska gnugga dig varm, jag ska viska ditt namn
du ska somna i min famn
Vi kommer älska dig då

Och det kommer att bli tjat, och vi kommer säga nej
Du kommer smälla i dörrar och skrika: ”jag hatar dig”
Det blir många hårda ord när du sätter oss på prov
för att se om vi står kvar
Vi kommer älska dig då

Och så kommer det en dag, när någon sliter ditt hjärta itu
Du gråter på ditt rum, och vi undrar: vad gör vi nu?
För den tröst som vi vill ge, den vill du inte ha
Du kommer vända dig bort, du kommer be oss att gå
Och vi, vi kommer älska dig då

Du växer och blir stor, och en dag är du längre än jag
Hittar nån annanstans att bo, det är tyst, ditt rum står tomt
Vi ställer in nåt gamalt skräp, och blir sittande en stund
och tänker tillbaks
Vi kommer älska dig då

Men det kommer alltid finnas de, som vill sätta dig plats
Och de som vill tala om att du är ingenting värd
Men då minns du vad vi sagt, och du vet att de har fel
Du kommer inte höra på
Du kommer vända dig och gå

Och vi ska följa dina spår, vi vill veta vad du gör och hur det går
Och sen efter några år, sitter vi barnvakt så ofta vi får
Och vi är stolta, kan du tro, stolta som få
när vi ser dig med de små
Vi kommer älska dig då

Och så en mörk och kulen höst, när din far är gammal och mor är trött
Då tar du dig tid, kommer över nån söndag med en flaska vin
Du gör vinter i vår trädgård, medan vi sitter och ser på
och sen äter vi en bit
Vi kommer älska dig då

Jag lägger handen mot din kind
Mina läppar mot din panna
Och jag viskar några ord som du inte kan förstå
Men som ska skydda dig ändå

 

Denna underbara sång får mina ögon att tåras, texten är så fruktansvärt vacker. För mig är den låten precis den kännslan jag  har inför att skaffa barn. Jag kommer älska, jag älskar redan det barnet så mycket så att jag själv inte kan förstå det.

Låten fick mig även att tänka på mina föräldrar och jag insåg precis att de antagligen älskar mig så mycket, så mycket som man bara kan älska sina barn.

Och vi ska följa dina spår, vi vill veta vad du gör och hur det går
Och sen efter några år, sitter vi barnvakt så ofta vi får
Och vi är stolta, kan du tro, stolta som få
när vi ser dig med de små
Vi kommer älska dig då

 

Så liten, jag kommer alltid att älska dig. Från nu när vi kämpar för att få möta dig första gången tills att jag inte finns längre. Vad som än händer kommer du att vara viktigast för mig.

 

.. är mensen slut för denna gång. I 9 långa dagar har jag haft den. :S Inte ok!

Jag har fått brev om att det är dax för cellprov nu så då skaa jag passa på att fråga lite om min konstiga mens de senaste två månaderna. Först efter p-piller var den ju väldigt regelbunden men nu är det galet. Kortare emellan och längre mens. Så jag har mens typ hela tiden.

Nu är vi igång igen iallafall och ser fram emot nästa BIM då man kan hoppas på ett plus.

Jag som verkligen trodde att jag var med barn sist då jag hade både ett plus en dag och bröstvårtor som ömmade i typ 2 veckor.

Men skam den som ger sig, det känns alltid som mest positivt nu, direkt efter mensen när man kan börja försöka igen och det känns som att det bara är att köra på. Nästa mens är långt borta. :P

Nu blir det försök nummer 9. Tiden går, långsammt ändå har vi försökt lika så länge nu att om vi hade lyckats på första hade det varit dax för förlossning nu, tänk vad härlig det hade varit att få en liten nu i april när våren kommer.

Mensen kom tidigt som sagt på dag 25 och det var inte några mängder men iallafall konstant och upphörde efter fem dagar, trodde jag. Dag 6 ingen mens men nu på dag 7-8 har det kommit mycket mens, så att den som var förra veckan nästan inte känns som någon mens längre. Förra månaden var det lika fast med 4 hela dagar utan mens emellan. Först en mens med lite blod och brunt, sedan en med rött och rikligt med blod. Jag fattar verkligen ingenting, hur kan det bli så?

Allt med att försöka bli gravid jävlas med mig. :S Innan mensen började komma orddentligt igen igår fick jag en föraning. Var ute och sprang på morgonen före frukost (duktig Lina) och när jag kommit halvvägs på min korta runda gjorde det superont i nedre delen av magen, inte där man får håll alltså. Det gjorde så ont att jag började gå och funderade på att ringa sambon, men då det gick över efter 5-10 min så joggade jag i mål och  tog mig hem. Sen ett par timmar senare kom mensen igen.

Då var det dax igen då. Mensen kom på dag 25 denna gång. Så nu verkar cyklerna bli kortare än förra året.

Jag önskar verkligen att vi hade börjat tidigare. Slutat med p-ringen ett par månader innan så man inte behöver tänka att det skulle ha påverkat. Nu har vi försökt 9 ggr (tror jag, tappat räkningen med allt krångel).

Men i juli toggs den sista ringe ut i hopp om att en bebis skulle komma och dela vårat liv någon gång under 2012. Det kommer inte att bli så nu. Vågar man hoppas på 2013?

Jag vill,vill, vill. Snälla bebis som inte finns än kom till mig.

Har en tjej på jobbet att prata med lite ibland iallfall, hon har försökt i två år att få barn nummer två. Det tog två år för henne att få till sin dotter också. Jag vill inte vänta så länge, då bryter jag ihop. Flera gånger om. Men 10 års väntan skulle vara värt det när det väl händer. Varför är det så orättvist att vissa blir på smällen bara någon "viftar med kalsongerna framför ansiktet", citat från en annan på jobbet. Orättvisa.

En del får massa barn och klarar inte av att ta hand om dem. En del får barn och misshandlar dem (som hon som fick sin son på 3 år att röka) på olika vis. Andra skulle vara jättebra mammor eller pappor men får aldrig chansen. Orättvisa.

Jag längtar efter dig lilla liv som inte finns än, när ska du komma?