.

Jaha, här har man haft svårt att sova i natt och drömt mardrömmar om besöket på reproduktionscentrum, bla att jag fick göra en undersökning inför sådär 6 andra par som instruerades i hur jag såg ut där nere. Hua vad hemskt det var!

 

Hursomhelst, upp kl 6 och slänger mig i duschen sedan ordnade vi fram sambons prov vilket var väldigt svårt att få in i provröret, vi kanske borde ha tränat ut en tekniki innan. :) Till nästa gång så får han nog ligga ner och inte sitta. Men får se om det behövs fler gånger.

Vi kom iväg strax efter 7 precis som vi planerat och svängde av E4 i Uppsala ungefär klockan åtta, det är då det händer. Min telefon ringer och det är reproduktionscentrum, tyvärr har läkaren som skulle träffa er blivit sjuk. :(

FAN!

 

Vi fick iallafall komma in occh lämna provet som vi kämpade med på morgonen, vi hade ju kört en timme och var precis framme typ. :( Så vi gick in och lämnade det och sen åkte vi hem.

SUCK!

 

Ny tid fick vi iallafall om två veckor, det var den första lediga de hade. Vi slipper iallfall åka in flera timmar före då eftersom provet är inlämnat men det känns så surt!

 

Så Grattis Lina på födelsedagen, som blir en dag ensam med plugg och pyssel...Istället för en mysig fika på stan som vi hade tänkt och sedan svar på frågor som jag haft länge nu, om allt är som det ska med vår reproduktionsförmåga.

 

Jag fick en resa till LONDON där jag får välja något att göra typ musikal. :) Tack älskade A!

Vad fel det känns! Men vi ska ju till reproduktionscentrum imorgon och A får inte få utlösning på 2 dagar, dvs hela helgen. Typiskt nog så är jag på dag 16 nu och sist jag kollade med ÄLstickor fick jag positivt dag 17.

Har dessutom Äl flytningar. Men vi får väl hålla igång på em imorgon istället.

 

Det blir ju bråttom till Uppsala imorgon då det inte får gå mer än 1,5 timme från utlösning till imlämning av provet, och vi har en timmes bilväg dit. Sen ska det parkeras och så, tur att vi har varit där förr så vi hittar.

De ringde från reproduktionscentrum och vi få komma på måndag!

Yes! Det var väl någon som hade avbokat så då fick vi komma, på min födelsedag. Haha, helt klart värt det!

 

Så vi ska lämna in sperman vid halv nio-nio tiden och sedan få träffa en LÄKARE (äntligen) kl 11.00.

Hua nu blir jag nästan nervös, men glad också att det ska hända något! Jag kommer att få göra VUL på måndag och vi kommer att få veta hur bra spermierna är. Jag är så glad nu. Var inställd på att få vänta ända tills december eftersom vi inte har hört något alls!

 

Haha, bara utropstecken här nästan nu, jag kan säga att pulsen gick upp.
 Jag sa att jag skulle ringa och fråga A om vi kunde och först sa han nej, jag bara joooooooooooooo, vi måste! Tänkte inte ens på att dra kortet att det är min födelsedag. Han har för stort ansvar på jobbet min A, det stannar nästan när han inte är där. Han jobbar på bygge och de stressar alltid på byggen. Grejen är att han mäter ut vart allt ska vara och så att saker har hamnat rätt när de gör något så han behövs typ jämt för att det ska bli rätt.

 

Han skulle tom jobba lite på söndag och han jobbade förra helgen för då var det stopp på fabriken där de är nu. På söndag skulle de ha hjälp med något skitenkelt men som de inte kan ta tummen ur ändan och göra själv. Jag tycker att det är jobbigt att han inte kan bara ta ledigt att han känner så stort ansvar. Jag tycker att det är deras eget fel om allt hänger på en person som dessutom jobbar för en annan firma och är inhyrd.

 

Skitsamma, han gör det för min skull och för att vi ska få vårt efterlängtade barn. Jag har nog mer bråttom än han, men jag tänker ju på det typ nonstop dygnet runt, han kan nog släppa det mer. Det är liksom min kropp som ska bli gravid och som man kan märka symptom på, som har mens varje månad och jag har längtat så länge.

 

Äntligen händer det något, på måndag den 22 oktober, min 25 årsdag ska vi få några svar på gåtan om varför vi inte lyckas. Kanske att A spermier är tipptopp och det är något annat, eller att de inte är det. Hursomhelst så kommer vi veta mer! VUL blir intressant också, så vi får se hur jag ser ut och om allt är ok.

 

Helg gå fort! Helt plötsligt längtar jag efter födelsedagen. :)

Snart så har jag massa bullar i ugnen.. tyvärr inte av den typ som jag skulle vilja.

Vi försöker ju baka andra "bullar" som det går riktigt dåligt med. Tänk om det hade varit lika enkelt att få "en bulle i ugnen" som det är att baka kanelbullar.

Jag hoppas att vi har alla ingredienserna, sperma och ägg, men det får vi väl veta om den hära utredningen vill sätta igång snart.. Sedan är det ju annat som kan gå fel, allt måste ske vid rätt tillfälle och sedan ska förutsättningarna vara rätt för att det ska börja "jäsa". 9 månader istället för en timme! Men sen har man glädje av barnen hela livet sedan medan kanelbullarna har man glädja av de få minutrar man äter dem för att sedan lägga sig som en bilring runt magen. Haha.

 

Men man ska väl ha nått att bjuda på när man blir 25 även fast man inte är helsugen på att fira. Ingen vet heller om det så det är bara att le.

idag när jsg och sambon kommit hem från jobbet kom de jobbiga tankarna till mig, om barnlöshet och utredning och tiden som går för fort. Jag kan inte fylla 25 än, då skulle jag ju ha en liten!

 

Sambon skulle iväg oxå, han såg att jag var nedstämd så han tog sig ändå tid att kramas lite extra och inte bara stressa iväg som han nog hade gjort annars. Hans försök att muntra upp mig kammade hem noll iallafall. Det känns som att tankarna är väldigt närvarande för mig just nu, har faktiskt lyckats hålla lite distans sedan vi ringde om utredning. Men det drar ut på tiden, ingen kallelse än fast det var mer än en månad sedan vi var där.

 

Hur lång tid ska allt ta? Ska det ta ett par månader mellan varje besök? Hur lång tid tar det isåfall att få göra något om det är något som är fel på en? Känns som att resan till att få ett barn kan bli hur lång som helst. Nu när jag helt säkert skulle ha barn enligt mina ursprungliga planer. Vad jag önskar att vi hade börjat försöka tidigare!

Jag mår illa idag också, direkt efter lunch började jag må illa.

Min lunch bestod av en shake, är inte helt övertygad om de där men det ingick träning så jag köpte en burk. Kan det vara så enkelt att jag mår illa av den? Har inte gjort det innan men kanske?

både idag och igår, vad är det här?

Igås skyllde jag på ett par glas vin på lördagen, men nu börjar spökena i huvudet.. kan det vara så att mina förhoppningar äntligen har besannats och jag är gravid..?

 

Troligtvis inte, då jag bar är på dag 10 den här cykeln och inte ens har haft ägglossning än. Isåfall skulle jag vart gravid och haft mens samtidigt. Det var ju därför jag vågade dricka vin i helgen, mellan ÄL och mens är det ok har jag kommit fram till, då är jag ju inte gravid. Skulle jag vara det så var det inte mer än två glas vin väldigt tidigt,innan jag visste. Tror jag skulle klara av att inte noja över det, men man vet aldrig...

 

..nu sitter jag på helspänn och vill egentligen åka och köpa ett test bara för att jag mår illa, knäppis, jag vet!

och det känns inte bra. Jag har egentligen ingen lust att fira denna födelsedag alls, kunde jag skulle jag låtsas som att den inte fanns. Men tvillingsyrran ville ha fest ihop, så vi ska ha det.

 

Anledningen att jag inte vill fylla 25 är att det betyder att jag inte har lyckats nå mitt mål. Jag sa redan för några år sedan att jag ville ha barn hyfsat tidigt. 30 är absolut för sent för mig. Jag vill ha fått alla mina barn före 30. När jag fyllde 25 så skulle jag antagligen ha barn, minst vara gravid iallafall. För ett år sedan såg detta mycket lovande ut. Jag hade fått med sambon på mina planer och vi började försöka innan jag fylde 24, så om jag inte hann få barnet innan 25 skulle jag åtminstonde vara höggravid när det var dax för att fylla 25. Trodde jag. Nu fyller jag 25 om mindre än två veckor och inget plus.

 

Nu vet jag inte ens om jag kan bli med barn, det ska väl utredningen visa, men det går så långsamt, imorgon är det en månad sedan vi fick komma och göra blodprov men vi har inte fått någon kallelse till läkarbesöket där det ska göras lite undersökningar. Jag som skulle ha de där småbarnsåren från nu och fram till 30. Kommer jag att bli gravid före 30 funderar jag på nu. Det tar ju väldigt många år för vissa att få barn på något sätt.

 

Hur det än är så ska vi ha barn, kan vi inte själva så kan man ju adoptera, men vad jag fattar är det väldigt dyrt? Konstigt tycker jag, vem tar alla pengarna liksom, man köper ju inte ett barn direkt. Alla borde väl vara glada att det finns människor som vill ta hand om barn utan familj, vad är det som kostar?

Aja, den frågan får vi titta närmare på om det blir aktuellt. Jag vill ju gärna vara med om graiditeten och hinna bygga upp det bandet till barnet som kommer genom det och amningen.

 

Så mitt liv just nu ser ut så här; jag är snart 25 år, jag bor tillsammans med min underbara sambo i en villa i ett litet samhälle att par mil från en stad. Om 3 veckor var det 6 år sedan vi träffades första gången. Jag pluggar nu första terminen på förskollärarprogrammet och sambon har ett fast arbete med bra lön.

 

ngående mina studier så frågade en kompis om vi verkligen skulle försöka nu när jag pluggar? Ja absolut. Vi vet inte hur lång tid det tar för oss att bli med barn ju, kan inte avbryta nu och vänta i 3 år och då försöka ett år innan man kan få en utredning osv. Dessutom vill jag inte vänta i vilket fall. Man kan göra ett uppehåll i studierna, ja läser på distans så det kanske går att fortsätta ändå. Skulle jag bli gravid den här veckan hinner jag ändå läsa klart första året innan barnet kommer och så kan man börja nästa hösttermin och känna efter om man orkar, annars kan man göra kompletteringar senare när det finns tid så förlorar man inte flera år på utbildningen heller.

 

Allt löser sig, bara det blir ett plus, jag väntar på och längtar efter att våran familj ska utökas med ett barn. Såsom jag har gjort sedan 3-4 år tillbaka. Först med det största hindret att sambon inte var redo, nu att det inte vill sig. Men jag vet att en dag kommer jag att vara mamma och ha en stolt pappa vid min sida och allt som händer på vägen kommer att vara värt det!

..mensen börjar närma sig, idag kom det lite på pappret när jag hade kissat.

Jag har inte fått något brev från reproduktionscentrum heller.

Suck! Kan inte allt gå framåt nu bara?

 

Jag vill ha en bebis i magen nu!