.

att jag har ägglossning. Iallafall om man kan lite på clear blues tester.

 

Igår misslyckades jag med testet så vet inte om det hade blivit en glad gubbe då eller inte. Vet inte vad jag gjorde för fel heller, kanske för mycket/för litet kiss på stickan. Hursom hade jag en sticka kvar som jag använde idag, så på 14 försöket och dag 23 sedan senaste blödningen började hade jag äntligen ÄL!
 

Senaste blödningen började iofs med nån droppe per dag så det kanske var typ mellanblödning eller något. Nu kan jag iallafall se hur långt det är innan blödning kommer från gladgubbe-dagen. :)

 

Nu vill jag att sambon ska komma hem så vi kan göra bebis. :) Skickade ett sms till honom imorse att han inte fick jobba över ikväll! :)

 

Tänk vad roligt det skulle vara att ringa till reproduktionscentrum och tala om att vi inte kommer, att det löste sig på egen hand. Snacka om att jag skulle bli överlycklig, jag och sambon såklart. Jag blir alltid smått förvånad när han säger något om barnförsöken eftersom att det är jag som har varit drivande i den frågan i många år. Jag fick vänta in honom och i sommaren 2011 var han redo. Typ, han försökte backa ur, eller inte så men han sa att vi kanske skulle vänta lite till då jag inte har jobb och så på våren då när det började närma sig. Han var väl lite skraj. Huromhelst så satt vi och fikade innan bio då när han lade fram det förslaget. Han blev nog lite förskräckt när han såg att jag inte kunde hålla gråten inne där på fiket. Jag gråter abrukar inte gråta bland folk, nästan bara när jag är helt ensam.

 

Hursomhelst, det jag ville komma till är att det inte bara är jag som längtar och tänker på det. Även min älskade sambo längtar och bara för att han inte har lika stort pratbehov som jag om det så märks det då och då. Jag tycker att det är så fint att jag och min älskade A kommer att få dela ansvaret för ett barn som vi har satt till världen. Vi kommer att göra den här resan tillsammmans.

 

Till skillnad från min sambo kan jag vara svartsjuk, fast det inte finns någon anledning vilket jag vet, och ganska krävande då det gäller bekräftelse på att det är mig han älskar. Han vet att jag älskar honom även om jag inte säger det, även om jag är arg på honom. Jag har inte riktigt den säkerheten på samma sätt även fast det är mycket bättre än förr. En anledning är väl mitt misslyckade förhållande med mitt ex, som försökte få till det med mina kompisar och även andra tjejer.

Oj, vad jag pladdrar på idag. Det jag ville säga nu är att igår när vi la oss och skulle sova, jag hade nästan somnat, så berättade han att en på jobbet blev lämnad av sin tjej. De hade tydligen kommit som en total överraskning för killen, de hade nyss sålt radhuset och köpt villa och var fullt uppe i renoveringen. Bara veckan innan hade de bokat en resa till thailand och bara sådär så drog hon. Det var tråkigt för han tänkte jag, men nu vill jag sova, -älskling, du skulle väl inte göra så? frågade A då. Såklart INTE! Av någon anledning så har jag aldrig trott att han kan tvivla på min kärlek, men egentligen så kanske alla är lika osäkra eller iallafall rädda för att bli lämnade som jag är.

 

Jag älskar dig mest av allt på hela jorden, A. Du och jag kommer att stå fast tillsammans tills vi blir gamla och grå om jag får bestämma. Kommer det kriser så ska vi stanna och jobba på vårat förhållande. Vi har älskat varandra i 6 år nu, jag kan inte se någon ände på den kärleken. Om jag skulle tvivla så skulle jag tänka på hur det varit fram tills dess och veta att efter moln så kommer solsken och att vi är menade att leva tillsammans.

Du och jag och kanske en liten en till nästa sommar.

 

 

 

 

Nu har jag gjort av med ett helt paket med clear blues ägglossningstester. Inte en enda glad gubbe. :(

Så fick köpa ett till paket och teste vidare. Snacka om att de måste tjäna pengar på alla tester som säljs, det måste vara en mångmiljard industri. För 2 paket har jag betalat 500 kr. Tänk om man använde dem varje månad. Plus alla gravtester man gör av med. Hua.

 

Jag provade med billiga stikor en gång, ganska länge sedan, men då fick jag inte nån klarhet i det. Av 14 stickjor fick jag 5 som jag tror var positiva sen tog de slut. Det är så svårt att tolka vilken linje som är starkast. Så jag skrotade den idén helt. När jag ringde till reproduktionscentrum frågade hon om jag provat, hon trodde att jag hade ÄL eftersom jag har mens regelbundet. Men jag började återigen fundera och eftersom jag hinner med en hel cykel och lite till innan första besöket tänkte jag att det kan vara bra att kolla en månad.

 

Om ajag inte får någon glad gubbe så kan jag ta upp det redaqn första besöket om inte de inte verkar vilja kolla upp det. Fast jag tror att det ingår i en infertilitetsutredning. Men man vet aldrig, så lika bra att göra så här.

 

Plus att jag vill att det ska kännas som att jag gör något. Lång väntan eftersom jag har fått för mig att vi inte klarar det på egen hand... Aja tiden går fort i det stora hela så snart är vi utredda och vet om vi är "friska" eller inte.

 

 

Det gick snabbt att få kallelsen till besöket på reproduktionscentrum. Den 13 september 13.30 ska vi vara i uppsala för att ta ett varsitt blodprov, första steget i utredning om barnlöshet. Tydligen ska de kika efter gulsot, HIV, syflis och röda hund.

 

Jag hade kanske hoppats på något mer spännande än det, spermaprov t.ex. men allt har väl sin tid. Antagligen kommer det väl vara en del pratande också, hoppas jag verkligen, annars blir jag besviken. Långt dit nu, och när man har varit där så ska man väl få en ny tid att vänta på.

 

Vänta vänta, jag borde vara expert på att vänta nu, om man nu kan vara det. På något vis har det här året gått fort så här i efterhand samtidigt som det har gått oändligt långsammt.

 

Sommaren i år har lyst med sin frånvaro men den känns ändå slut, nu har ju sambon börjat jobba efter semestern igen och jag har bara en vecka kvar efter denna innan sommarjobbet slutar.

 

Jag SKA förresten ta tag i mig själv nu. Träningen har även den varit frånvarande senaste tiden. Men idag stannade jag efter jobbet och gymmade iallafall. Har nu en uppsättning träningskläder där i omklädningsrummet så jag ska försöka stanna kvar och träna de sista dagarna jag jobbar nu. Jag har bara 6 arbetsdagar kvar så det är ju inte direkt någon större prestation att hålla i träning de få dagarna.
 Fredagen får jag dock ledigt från träningen för då kommer nog mina systrar och föräldrar hit. Förhoppningsvis tar jag och sambon oss iväg och springer i helgen oxå.

 

Alltså:

Onsdag - gym (avklarat)

Torsdag - gym

Fredag -vila?

Lördag - springa?

Söndag - springa?

 

Jag måste börja prommenera oxå, ska ta en prommis nu snart.

BMI måste vara under 35 sa de på reproduktionscentrum, jag har inte så högt BMI men jag är tjockare än vad jag borde och jag skämms för att jag låtit det bli så, trivs inte med mig själv. Stackars min sambo träffade en 20 kilo lättare tjej för 6 år sedan, och har nu en riktig tjockis. Då hann jag träna så mycket. Jag var på gymmet eller sprang varje dag och prommenerade mycket.

 

Den lilla röda gubben i mig säger jag hinner inte, och knorrar att det är jobbigt. Gå och gör iordning något gott istället, det är du värd som gick upp 5 imorse och har jobbat hela dagen.

-Du har ju tid att sitta och skriva här, och du skulle må så bra av att gå ner 20 kilo, säger det goda samvetet.

-Äh det kan du ta tag i imorgon.

-Det är alltid det du gör nu som räknas, inte det du har gjort eller kommer att göra.

-Men jag är trött och vill se på TV.

-Ut på en prommenad, ögona böj!

 

 

..har jag kommit fram och fått en tid för ett första besök.

 

Det var inte lätt men den 13 september ska jag och sambon åka in till uppsala och påbörja en utrednning.

Vi ska träffa en sköterska första gången och ta blodprov och prata lite som jag fattade det. Sen får vi träffa en läkare gången därpå, det kanske blir i mitten på oktober lät det som.

 

Det är rikitgt skönt att få komma igång och kolla upp så att allt är ok.

 

Barnmorskan (tror jag att hon var iallafall) var jätte gullig och snäll. Hon lät så förstående och förklarade hur det skulle gå till. Verkade inte alls jäktad och irriterad så att man blir avskräckt ifrån att ställa dumma frågor och så.

 

Tydligen ska även min sambo äta folsyra tyckte hon, det var också bra. Hade jag ingen aning om, ska kolla upp det mer nu men tror det är bra för spermakvaliten..

 

Kanske något är fel som kan rättas till eller så får vi veta att allt är som det ska, hursomhelst känns det skönt att det är på gång. Lite långt till september bara.. :S

Att det ska vara så drygt att ringa. Försöker komma fram till reproduktionscentrum men man får knappa vidare och sedan säger de att de inte kan ta emot fler samtal just nu, försök senare eller imorgon.

Suck! Vänta vänta vänta, har redan väntat en månad pga sommarstängt, antar att det är därför det inte går att komma fram idag, hoppas verkligen att det går att komma fram imorgon, Hur jag nu ska lyckas smita undan och ringa utan att någon hör..

 

Tänk om jag fick skriva något possitivt här någon gång, men så är det aldrig. :(