.

För att stå ut i väntan till nästa behandling så har jag satt upp ett mål, jag ska gå ner till under 70 kg innan behandlingen startar.

 

Jag vägde 72.8 imorse men har legat på ca 74 kg hela sommaren. Jag har alltså redan börjat gå ner lite. 

 

Mitt sätt för att gå ner är det traditionella, färra kalorier in och öka förbränningen, dvs att träna. Jag har tänkt såhär, minst 1 timmes träning per dag, igår var det en joggingtur och lite styrkeövningar hemma med gummiband. Idag har jag tagit en prommenad på ca 50 minuter, ska se om jag får in något mer också. Imorgon har jag tänkt åka till gymmet och sedan rider jag 50 min. 

 

Träningen kan bestå i bara promenad men får gärna vara något lite mer intensivt. Målet med träningen är inte bara viktnedgång, jag ska ju åka staffetvasan i vinter är det tänkt också. Så behöver verkligen kontition och styrka för att klara det. Längtar efter snön.

 

När det gäller maten så ska jag byta ut en måltid per dag med måltidsersättning fram till jag har nått målet eller tills att jag ska påbörja behandlingen. Då tänker jag fortsätta äta nyttigare och hålla mig borta från godis och sötsaker men inte sträva efter att ligga under den dagliga kaloriförbrukningen. Vet inte om det påverkar men jag vill att kroppen få all energi den behöver då, men energi ifrån rätt saker.

 

Så till det vanliga dilemmat, hur gör man när någon fyller år osv? En gång i veckan kan jag tillåta mig att vara lite onyttigare, men det kompenseras sedan med att tänka till extra resten av dagen. 

 

Jag tänker såhär, går jag ner i vikt så gör jag något för att öka mina chanser. Övervikt är ju en faktor som kan försvåra. När jag började gå på rpc och vägdes vid första besöket vägde jag 78 kg. Något som en av läkarna tog upp. Sedan  började jag kämpa mer med vikten. Blev gravid innan sommaren och slutade försöka, fick missfall och gick sedan ner till 74. Höll mig där under sommaren och blev gravid igen i september och nu i oktober missfall och har gått ner ett kg nu. Ner tre till så är mitt BMI på 27 och fortfarande på övervikt men närmare normalvikt än fetma iallfall. För att få ett BMI som är normalvikt ska jag ner till 64, det hinner jag inte på en månad men dit ska jag. 

 

 

Får jag komma in och träffa läkare igen, jag som hade hoppats på att få innan 5 november för då går högkostnadsskyddet på medeciner ut, typiskt. 

 

Jag hade iallafall 48 i hCG i torsdags och 9.9 i lördags. Så det har minskat som det ska och det var ju skönt. Jag har slutat blöda också, blödde bara i 3 dagar. 

 

Om mensen kommer om 4 veckor så kommer den veckan efter läkarbesöket och då borde vi hinna innan det blir julstängning.

 

Hoppas på det!

Lika som förra gången, när jag väl fått veta så är jag mest tom. Tidigare i veckan har jag gråtit flera gånger. Igår grät jag i bilen hem från skolan och sedan lite till när jag kom hem. 

 

Men efter att ha fått det svart på vitt har det knappt kommit några tårar, nu är det bara tomhet.

 

Jag började blöda igår på förmiddagen så då försvann allt hoppet. På ultraljudet syntes ingen graviditet, läkaren letade runt och kikade på äggledare och så men hittade inget alls. Hon pratade om att det kunde vara utomkveds som hon inte hittade eller att det kunde vara ett tidigt missfall. Jag fick lämna ett blodprov där de ska kolla hCG och sedan åka hem.

 

I bilen hem ringde läkaren och sa att så låg hCG nivå som det var så var det antagligen inte utomkveds. Men jag måste ändå in på gynakuten på lördag för ett nytt hCG prov så att de kan se att det går åt rätt håll. Kanske skulle jag behöva göra det till nivån är nere på inte gravid nivå. Hoppas jag slipper det, eller kan ta proverna hemma sen. 

 

Nu tänker jag frammåt och vad jag kan göra för att få det att gå bättre nästa gång. Jag ska ner i vikt, tänker träna massor och äta lite. Jag är överviktig och det kan ju vara försvårande. Mitt mål är att gå ner minst 5 kg innan nästa IVF.

 

På tal om nästa IVF, jag vill börja nu på en gång. Ska ringa på måndag om en tid att prata igenom nästa behandling. Om jag får mens före eller väldigt tidigt i december så hinner vi en gång till i år enligt mina beräkninger. Hoppas bara att jag får det för läkarna. 

 

Vid förra missfallet fick jag vänta hela sommarstängningen och det var inte kul. Jag vill veta mer om varför det gick som det gick under IVFen, så få ägg som blev befruktade. 2 av 7, var det något fel på äggen? Varför det bara blev 7 ägg. 

det fanns inget. Tomt bara. Kanske utomkveds fick lämna blodprov och ska tillbaka för ett nytt på lördag men då på gynakuten. Det kan tydligen vara farligt. Ambulans var det enda A hörde och jag får tydligen inte vara ensam längre stunder. Jävla skit att det aldrig ska gå!

och idag är jag i vecka 7+0.

 

Jag ringde till rpc imorse och sa att jag oraar mig för att testerna är så svaga. Hon sa först att man inte kan lita help testerna, det kan vara bra. Är nivåerna låga kunde det dock bero på utomkveds eller avstannad graviditet också. Jag vill ha VUL tidigare sa jag. Jag fick det också, på torsdag, missar en halvdag i skolan så det kan bli krångel men jag kan inte vänta hela helgen och låtsas vara glad med denna oro, jag behöver veta.

 

Stack till skolan efter samtalet och i början på lektionen spelades sorglig musik och det var nedsläckt och tända ljus. Lite svårt att hålla gråten inne, det är min födelsedag idag också. Svårt att ta emot gratulationer när man är nere, jag har iallafall tyckt att det har känts bättre nu när jag får veta redan på torsdag. Jag har till och med varit inne i det jag gjort och fått lite sistans till testet imorse och mina tankar. Men oron sitter där.

 

Känner man mig så vet man att det här är jag, det är få som läser så är väl liten risk men känner någon igen mig. Håll det för dig själv, glöm och sluta läsa. 

Jag är nästan säker att det blir MA nu, testade imorse och jag tror det är ett svagare streck nu. Köpte ett digitalt test som jag ska göra imorgon och jag hoppas men tror inte.

Fan jag orkar inte ett till misslyckande. Blir det MA nu så hinner vi säkert inte ens göra ny IVF i år för de ska säkert ha stängt till jul tidigt.

Jag hatar mitt liv just nu och vill bara gråta.

Snälla låt mig ha fel, låt det finnas en liten skrutt som kommer ut i juni och är helt perfekt. Hoppet är litet just nu att det är så men jag hoppas iallafall.

 

Jag har inte haft några blödningar men varför blir det aldrig ett ordentligt plus, och varför skulle jag testa fler gånger. Kunde jag inte vara nöjd och ovetande fram till VUL istället. Det känns som den där veckan mellan VUL sist jag var gravid. Då de trodde att det var MA men tyckte vi skulle titta igen ifall jag bara hade kommit lite kortare i graviditeten. En vecka och en dag till att jag blir överlycklig eller krossad. Imorgon hintar nog lite också. 

Nu har jag ko0mmit till en ny vecka och har två veckor till VUL.

 

Brösten är ömma men annars känner jag inte av graviditeten speciellt just nu, men jag är dunderförkyld så det kanske tar bort lite andra känslor som jag inte lägger märke till. Trötthet är ju även en del av förkylningen, idag har jag snorat massa hela dagen på jobbet, hoppas jag slipper det imorgon!

 

Jag är iallafall glad att jag kommit förbi den dagen då jag började blöda sist men jag vill så gärna veta att det slår ett litet bebishjärta i min mage så jag kan vara trygg i graviditeten. Nu är jag mest rädd och vågar inte vara riktigt glad. Det känns som att det inte är på riktigt...

 

Angående alla tester jag har gjort som inte har blivit sådär superstara som jag har hoppats så har jag bestämmt mig för att inte fundera mer på det. Testerna har inte blivit svagare och det är huvudsaken! Det är faktiskt så har jag upptäckt efter mycket surfande att nivåerna HcG skiljer sig otroligt mycket från person till person. Vissa har mer hcG i kroppen vecka 4 än andra har i vecka 8. Det behöver inte betyda någonting annat än att hcG är lågt för mig.

 

Dessutom har clear blue testerna varit fina och tydliga och hade jag bara tagit dem så hade jag antagligen inte testat mer, är bara för att jag har testlagrets billiga hemma som jag använt fler efter det. De är lågpris tester också och kanske inte bästa kvalitet. 

 

Hursom, så ska jag försöka att inte oroa mig alls så länge jag är blödningsfri! Hoppas jag kan hålla det! Har iallafall fullt upp denna veckan och nästa så tiden til VUL kanske går hyfsat snabbt, iallafall hoppas jag det!

 

Roligt att några har börjat läsa och kommentera min blogg! Jag skriver den mest för mig själv men är det intressant att läsa för andra så skitkul! Jag vet ju själv att det är intressant, följer några IVF bloggar själv och det är spännande att vänta och hoppas för andra också. Den mesta tiden kretsar mina tankar kring barn, ivf, graviditet och sånt så då är det väl inte så konstigt att mycket tid sätts till att läsa om det. :)

Vad kul det är att skriva vecka istället för ruvardag. :)

 

Jag är glas åt graviditeten men känner att jag inte riktigt vågar lita på något än. Jag lääängtar till VUL, ser vi ett hjärta som slår då kommer jag att kunna slappna av, njuta helt och berätta för familjerna.

 

Men innan det så är jag försiktigt glad. Hoppas att min lilla skrutt vill stanna i magen och bli min och A förstfödda son/dotter. Vi längtar ju så :) Så nu är nedräkningen till 29 oktober, 3 veckor och 4 dagar är det dit. På den tiden kommer jag att hinna fylla 26 år. VUL kommer alltså ske när jag är i vecka 8+0, längtar dit!