.

efter en lååång dag i Uppsala.Vi startade dagen på rpc, A gick iväg till det lilla rummet och lämnade sina simmare. Sedan hade vi sådär 4-5 timmar att slå ihjäl innnan det var dags för inseminationen. Vi åkte då till Fyrishov och badade, vi tröttnade dock ganska snabbt, vi simmade inget för A har gjort illa sig i helgen och jag var väl bara lat...

 

Efter badet åkte vi till centrum och åt lunch och shoppade lite. Vi drog ut på tiden för att inte komma förtidigt men när vi nästan är på sjukhuset tittar jag på klockan som är 10 i läkarbesök. Då blev jag lite stressad, A hade som sagt ont i ett ben så det kändes långt att hinna igenom hela sjukhusområdet till rätt avdelning på tio minuter. Man vill ju inte komma med andan i halsen heller.

 

Vi kom iallafall precis i tid, och då var receptionen stängd, fick vänta nån minut bara så var de på plats. Sedan kom läkaren och hämtade oss 20 min efter utsatt tid så vi hade då inte behövt stressa... Vi fick en ny läkare även denna gång, snart har vi nog träffat alla, har bara haft en två gånger... Hon vi fick var iallafall bra, det var lite svårt att höra vad hon presenterade sig som men det fanns namnskylt på dörren som tur var. Hon berättade vad hon gjorde hela tiden så man slapp försöka hålla koll på vad som händer själv. Jag är sån som vill veta vad som händer, när jag ger blod tittar jag alltid när de sticker och grejar, det känns bättre då. Men naturligtvis kan man inte se vad de gör när man ligger i en gynstol så då var det bra att hon berättade.

 

Det gick ungefär som sist, kanske att jag kände en aning smärta vilket jag inte tror att jag gjorde sist. Men jag gjorde ju UL igår, kanske var öm efter det. För jag tycker att VUL gör ONT!

 

Denna gång sattes iallafall 15 miljoner duktiga simmare in i mig, sist var det 20 miljoner men hon sa att det var bra. Nu har vi bara den låååånga väntan kvar.. 2 veckors vånda över om det tar sig eller inte...

Idag har jag knåpat ihop ett hemmaträningsprogramm, jag kom på att jag kan använda ett gummiband och sätta ihop några övningar och försöka köra det några gånger i veckan som komplement till annan träning.

Har precis testkört och jag tycker att det blev ganska lagom, tog kanske 20 minuter. Det har man ALLTID tid med. Hoppas jag är duktig och använder det sen nu bara..

 

Annars var jag på gymmet igår och idag står ridning på schemat. Kollade på "fat and back" på kanal5 play idag. En snubbe som gick upp 40 kilo på 6 månader bara för att försöka gå ner dem igen nästa 6 månader. Även han som alltid har varit vältränad och nyttigt hade det otroligt jobbigt i starten.. Inte konstigt att det är så svårt för en tjej som jag som alltid har varit mullig.

 

Det är konstigt att man aldrig är helt nöjd, men nu är det katastrof så nu borde jag inte ens vara nöjd. När jag träffade min A vägde jag 58 kilo, när jag tänker tillbaka så tänker jag att om man hade vetat hur mycket jag skulle vilja väga det nu så hade man nog varit mera nöjd.

 

Jag har inte riktigt haft viljan det senaste året att gå ner i vikt. Jag och A kämpar ju för att bli gravida och jag har tänkt att jag tar tag i vikten senare. Nu sa en läkare på reproduktionscentrum att min vikt kan vara boven i dramat då vi är oförklarligt barnlösa så nu jävlar! Jag är inte jättetjock men tjock är jag. Väger 77 kilo (inte hänt något än alltså) till mina 160 cm. Jag borde inte väga mer än 65. Alltså minst 12 kilo jag ska ner. Jag vill helst ner mer än så, jag vill känna mig smal vilket jag aldrig i hela mitt liv har gjort. Att slippa bli deppig varje gång man ska ut och inte känner sig fin i något...

 

När det gäller barnlösheten är jag inne på 3 tabletten med pergotime idag och känner inte alls av tabletterna denna gång heller. Jag längtar till måndag och VUL, kom på igår i stundens hetta att vi inte får ha sex just nu, ifall jag har för många ägg.. Så gummi på fast det känns konstigt i denna barnlängtan som vi är inne i..

Idag börjar jag med pergotime igen och kommer ta tabletterna fram till på fredag. Ringde och fick tid för UL nästa måndag alldelses nyss så nu är försök två med insemination i full gång. Jag hoppas verkligen att det är nu det händer!

 

I förra inlägget skrev jag om hur träningsåret kommer att se ut, men det är såklart om det inte blir en graviditet, jag ska träna då men komme rinte ställa upp i en massa lopp. Då är graviditeten viktigast och jag kommer inte äta för att gå ner i vikt utan för att lilla livet i magen ska må bra.

 

Nu har jag alltså två parallella planer. Graviditet eller smal till sommaren!

 

En extra anledning att jag vill bli gravid nu förutom all längtan är rent praktisk. Jag pluggar till förskollärare och kommer ha praktik termin 4, nu börjar termin 2. Blir jag gravid nu och får barn i september så kommer den lille vara ett halvår när praktiken kommer och det kommer nog att fungera då, A kan ju vara föräldraledig. Men om det blir barn under termin 4 kan det bli svårt, men det är ett problem jag får ta då, i värsta fall skjuta på praktiken, jag tror inte att de är omöjliga...

å har jag tränat alla dagar utom en, nyårsdagen.

 

Jag har åkt skidor på onsdagen, lördagen och söndagen. På fredagen åkte jag också skidor men utför. Smart som jag var körde jag ett tungt benpass på gymmet på torsdagen så att slalomåkningen blev skitjobbigt!

 

Nu vet jag vad jag ska träna inför. Man kan göra en klassiker i Valbo och jag tänkter vara med, det går att välja lätt medel eller tung och jag tänkte börja med en medel. Så jag ska åka 20 km skidor 9 februari, sen under året cykla 40 km, simma 1000 m (löjligt lite) och sedan springa 10 km (puh!). Simmningen är lika mycket som jag simmar om jag får för mig att göra det så inget problem. Att cykla 4 mil borde inte heller vara svårt, jag har cyklat 5 mil på gästrikeloppet förr utan att träna innan på damsnurra.  Då var det löpningen kvar, som kommer att bli jävligt jobbig men om jag håller uppe konditionen nu med skidåkning så är det nog lättare att komma igång med det också.
Skidåkningen känns kul! Jag har bara åkt 8.5 längst denna säsong men det kan vi ändra på snabbt! :)
 Jag har inte känt som att jag inte skulle kunna fortsätta då iallafall.

 

Trots massa träning och noll gotta så går vikten åt fel håll, jag vägde 78 i morse, orättvist! Kämpa på!