.

Graviditeten hade stannat. Inget barn och på lördag ska jag tydligen blöda och ha ont. valde tabletter framför attt vänta. Jävla skit. Varför?

Räcker det inte att vänta 2 år på att bli gravida, sen får vi vara det i några veckor bara. Vet inte var jag ska ta vägen nu. Allt är fel och jävligt. För ett par veckor sedan kunde jag inte bli lyckligare, nu är allt mörker. 

Jag frågade läkaren om vad som händer sen. Vi får hjälp igen efter sommarstängning. Du behöver vila mellan, vad vet hon om det? Det enda som skulle få mig att bli glad igen nu skulle vara en ny graviditet.

Jag var väldigt nervös när vi kom dit och att sitta i 40 min i vntrummet innan vi fick komma in gjorde inte saken enklare, min sambo sa att jag såg ut att vara livrädd och försökte skämta med mig och jag drog på munnen och gick tillbaka till mina katastroftankar på en gång.

 

När vi äntligen fick komma in så sa jag att jag var väldigt nervös, att jag hade haft blödningar. Men då kollar vi på en gång då sa hon. Upp i stolen och hon sa att först tittade hon och sedan fick vi se. Minuterna gick, hon frågade när jag hade sista mensen och när jag plussade och sedan vred hon skärmen mot oss. 

 

Vi fick se en hinnsäck och gulsäck som hon pekade ut på skärmen. Sedan sa hon att antingen är vi tidigare än vi trott, 6+0 tror jag att hon mummlade, eller så har graviditeten avstannat. Panik i mitt huvud! Hon gick och rådfrågade en annan läkare och kom tillbaka med beskedet att vi ska göra ett nytt VUL om en vecka. Vi bokade ny tid och jag höll emot tårarna så länge så vi han gå ut från sjukhuset. Sedan flödade de hela vägen hem och även en del när jag hade kommit hem. 

 

Jag började sedan söka som en tok på om andra upplevt liknande och hur de har gått, det verkar vara många som inte ser något foster tidigt i graviditeten, men vi borde ju vara i vecka 8, dvs 7+5 igår om man räknar att befruktningen skedde samma dag som inseminationen. Jag kan förstå några dagar men nstan två veckor? Frågade läkaren om det först när hon sa 6+0 men fick inget svar. :(

 

Nu är jag orolig, men svagt hoppfull, har vi tur kan det gå bra. Jag önskar bara att hon aldrig hade sagt det där om avstannad graviditet. Kunde hon inte bara säga att det nog var för tidigt att se fostret och att vi skulle försöka igen om en vecka? För jag hörde typ bara att hon sa avstannad graviditet. Då hade jag längtat till VUL men varit lyckligt ovetande om att det kan bli en katastrof. 

 

Om det ska bli missfall kan det vl hända nu så att det kan börja läka och vi kan göra ett nytt försök. Nu väntar jag. Orolig för minsta lilla mensverk, vill helst sova i en vecka och bara stänga av tills att vi får veta. En vecka har aldrig tidigare känns så lång och oöverstiglig. Varför kan det aldrig bara vara lätt?

 

En ny graviditetsvecka :) weee. Hoppas bara att allt står rätt till där inne i magen, det får vi se på onsdag, som fortfarande känns väääldigt långt borta, men jag är i rätt graviditetsvecka iallafall. :)

 

I onsdags hände en tråkig grej, jag åkte av hästen. Hon bara kastade sig åt sidan och jag for åt andra sidan. Lyckades fara genom staketet på ridbanan och slog i axeln i staketet. Ajjj! Idag kan jag röra obehindrat på armen men usch vad öm jag är.

 

Men nu kommer den stora frågan, törs jag fortsätta rida?? Jag hade inte ramlat av på 10 år och oroade mig inta alls för det, men nu oroar jag mig. Hade jag bara farit i backen hade det ju inte varit någon fara men flyger man in i ett staket då kan man faktiskt göra illa magen. Jag ska prata med dem på VUL på onsdag om vad de tycker.

 

Kanske ska hoppa just den hsten på lektionerna iallafall.. Vet inte alls :( Ska iallafall berätta för hästens ägare efter VUL att jag inte kommer kunna fortsätta så länge till. Jag har tyckt att den hästen har varit så trygg men nu vet jag inte. :(

6+2, så långt har jag kommit i graviditeten nu. :)

Och det är en vecka och 3 dagar till Ultraljudet som alltså kommer att göras när jag är i vecka 8, 7+5.

Jag längtar så otroligt mycket efter den dagen just nu. :)

 

Angående blodet så har det kommit igen, men lika som tidigare, baraa på pappret när jag torkar mig. Jag får väl ta upp det på ultraljudet men jag är inte jätte orolig. Jag skulle gärna gör UL lite tidigare men det r svårt att hinna nästa vecka, jag det är bara fredagen som vi båda skulle kunna vara med, så det är ingen idée och ringa och tjata om det iallafall. 

 

Annars så tuffar allt på rätt bra, jag har inte gått upp något i vikt än, vilket känns riktigt skönt, men jag borde röra på mig lite mer.

 

Det är mycket i skolan just nu och jag längtar som en tok efter sommaren, då det bara blir jobb och inget plugg. Sen oroar jag mig lite för det här med föräldrapeng och hur det kommer gå att fortsätta att plugga trots graviditeten. Men det löser sig säkert. 

 

Jag tycker att jag har varit lite illamående de sista dagarna, brösten är ömma som tidigare och jag är ofta trött. Hänger på familjeliv mest hela tiden och skriver med andra som har bf i januari. :) Dessutom följer jag några i en inseminationstråd, och hoppas på att de som har kämpat jämsides med mig också lyckas få sitt efterlängtade plus snart.

 

Jag rider och är medryttare på en häst. Just nu vet jag inte alls hur jag ska göra med det, alltså hur länge jag vill/törs fortsätta. Ridlektionerna håller vl på några veckor till så att så länge de håller på vill jag nog rida iallafall. 

 

Sen har jag kommit på att jag ska köpa sommarkort på badet som finns nära min arbetsplats i sommar och börja simma. Det måste ju vara toppen, sliter inte på kroppen och blir inte för intensivt. :)

 

Tiden går, men långsamt och jag längtar så till vecka 12, då man är på den andra sidan den värsta missfallt/ är något fel oron. 

Idag på morgonen kom det blod på pappret när jag torkade mig, det var sedan brunt/rött på pappret ett par gånger till. Inte mer än det iallafall som tur r, men oj vad jag reagerade kraftligt först.

Började gråta och var helt förtvivlad, men fick försöka samla ihop mig då jag var med andra som inte vet något, och jag ville ju inte irekt sga något just då heller.

 

Efter en sökning på google så fick jag veta att det är ganska vanligt. Jag är lugnare nu, men fortfarande orolig för att det ska blöda mera. Hua!

 

igår köpte jag ett lakrits-te, gott tänkte jag och gjorde iordning en kopp. Tre klunkar senare läswte jag på förpackningen att det inte rekomenderades för gravida. Inge mer av det alltså! Tänk vad mycket man måste hålla reda på som gravid. 

 

Hoppas lille plutten stannar i magen till nyår och att allt går bra!

Hmm, det är svårt det här. Om jag antar att jag blev befruktad samma dag som inseminationen så var det för 3 och en halv vecka sedan. Sedan lägger man på 2 veckor, eftersom man ska räkna ifrån mensen. Alltså är jag i v 5 +3? Vilket är vecka 6 enligt barnmorskorna? Eller är det vecka 5?

 

Det är väldigt krångligt det här. Jag lääängtar till UL. Men den här veckan kommer gå fort, jag ska åka iväg till min syster några dagar. När jag kommer hemm är det kristiflygare och A är ledig klämdagen med. Alltså inga segdagar den här veckan. :) Sen veckan efter ska A på kurs och sova borta två nätter, då kommer det att gå lååångsamt. Veckan efter det blir det UL. Känns lååångt till det. Men efter UL ska resten av familjerna få veta. :) då är vi alltså i vecka 8, 7+5. Om mina veckoberäkningar stämmer. 

 

Ska försöka hitta ett sätt att lägga in en gravidapp på telefonen som ingen annan kan råka gå in på :)