.

Igår var jag till Uppsala igen och träffade en läkare för att prata om hur vi ska gå vidare. Vi fick träffa en som jag inte gillar å värst mycket. Anledningen till det är att han hela tiden säger att behandlingarn inte ger nån stor graviditetschans och tycker att vi ska ta tålamod tills vi har förskökt i två år. Vi har försökt i 21 månader nu och han säger hela tiden att efter två år har 50 % oförklarligt barnlösa lyckats på egen hand.

 

Men det är bara om ynka 3 månader och jag har väl inte så stort hopp att vi klarar det själva längre, dessutom så känns det bättre att göra någonting för att öka chanserna. Jag tycker att det under utredningen och pergotime försöken har kännt lättare än när det hade gått 12 månader utan resultat utan att kunna öka chanserna jämfört med tidigare försök.

 

Då en annan läkare från början sa att vi fick prova med tabletter först och sedan sprutor innan IVF men att vi även fick hoppa över och göra IVF direkt så känns det konstigt att han sedan tycker att vi ska åka hem och komma tillbaka när 2 år har gått. Jag och A fick välja hur vi ville ha det, och det blir sprutor och insemination nu. Fungerar inte det kunde vi få göra IVF, då har det gått två år.

 

Jag fick mensen i fredags så det är för sent att börja redan denna cykel, så i slutet på mars/början på april så börjar vi.

 

Jag ska ringa in när mensen kommer och få en startdag för Gonal-f som jag sedan ska ta själv i 7 dagar, jag ska sticka i magen snett nedanför naveln med en såndär penna, ungefär som inslulin. Därefter görs ett ultraljud där de ser efter vad som har hänt. Finns där 1-2 äggblåsor så blir det insemination, fler än 5 så kan man konvertera till IVF och däremellan så kan man punktera äggblåsor så att risken för flerbörd minskar. Jag kommer få ta en ägglossningsspruta också som ska tas en viss tid så att äggen lossnar när de ska.

 

Om jag inte hinner bli gravid så vi får göra IVF istället så är det samma läkemedel men i högre dos, så nu får jag en likadan stimulering fast mycket mildare. Jag är ganska nervös inför det här men allt är värt det när det blir ett barn i slutändan.

 

Lyckas vi med den behandlingen så får vi en bebis i Januari. Hoppas!