.

Jag vet inte riktigt om allt här kommer att vara helt rätt, jag har av någon anledning svårt att hålla reda på allt, ordningen och så men så här mins jag det i alla fall.

 

Juldagen vaknade jag med värkar, de kom med ca 20 minuters mellanrum. Oj vad spännande, idag kan vår bebis komma tänkte vi. Och vad skönt att det inte började igår då det var julafton!

 

Dagen gick långsamt, jag och A satt mest i soffan. Jag tog hem en värktimer app på telefonen och började klocka värkarna på eftermiddagen. De kom med ca 10 minuters mellanrum på eftermiddagen.

 

När kvällen kom hade värkarna börjat komma tätare, ca 5 minuter mellan och jag ringde förlossningen. Vi har ganska långt dit och fick komma in när vi ville sa de. Vi såg till att äta och åkte sedan in. Familjen fick veta att vi åkte iväg. Jag tror klockan var 20.00 ungefär när vi kom dit. De satte dit dosor som registrerade hjärtljud på bebisen och värkarna. Bara 2 värkar på 10 minuter. Bara öppen 1,5 cm men livmodertappen var utplånad.

 

Egentligen så hade vi kunnat åka hem men vi fick stanna då vi har långt att åka och det var så lugnt på förlossningen. Jag blev erbjuden att bada och tackade ja. Det kändes surrealistiskt att ligga där i badet med tända ljus och vänta på att det skulle hända mer. Rummet var väldigt omysigt trots ljusen och jag och A satt och skojade. Ganska snart kändes det bara tråkigt att ligga i badet och jag tyckte inte att varmvattnet gjorde någon skillnad på värkarna som var väldigt hanterbara.

 

När vi talat om att jag inte ville bada mer fick vi ett rum och A gick och hämtade BB väskan. Jag blev erbjuden tablett att sova på och A fick en säng. Tror klockan var runt midnatt när jag tog tabletterna. Nu började värkarna kännas jobbiga och hur jag än försökte kunde jag inte somna. Jag kände att jag inte kunde ligga ner när värkarna kom utan reste mig varje gång. Höll på så till tvåtiden då jag ringde på barnmorskan och berättade att jag inte kunde somna trots tabletten. Jag blev då erbjuden tens. En helt underbar uppfinning, en sån ska jag se till att låna hem nästa gång! Med hjälp av tensen som är som stötar som blockerar smärtan så kunde jag slumra mellan värkarna och slappna av i sängen. Med hjälp av den halvsov jag till morgonen och A kunde sova då jag inte fort runt hela tiden. 

 

På morgonen kontrollerade barnmorskan om jag var mer öppen, tyvärr inte. Nu blev värkarna jobbigare igen och jag kände att jag behövde stå upp igen när värkarna kom. Jag hängde på stackars A i nästan varje värk. Det var ganska jobbigt har han berättat i efterhand när jag frågat. Men det ville han inte säga då.

 

Förmiddagen gick och jag undrade om de inte skulle komma in någon BM snart då det kändes tufft igen. Nån gång mitt på dagen kom en BM och kontrollerade hur öppen jag var, 3 cm. Äntligen hade det hänt något! Någon gång på eftermiddagen togs vattnet men jag kommer faktiskt inte ihåg när.

 

Tiden gick och jag tyckte det var för tufft med värkarna, tensen tog inte lika bra längre och jag var trött som bara småslumrat på natten. Jag blev spänd och fick nästan panik i värkarna. A försökte hjälpa mig att slappna av och att andas lugnt men jag flåsade och hade svårt att slappna av. Jag bad om epidural som syrran tipsat om, efter den blev det så skönt sa hon, att slippa smärtan. BM kollade blodtrycket som var lite högt, därför behövde de ta blodprov först. Jag blev erbjuden att prova lustgas medan jag väntade på svar från blodprov. Vilket var bra, det tog 2,5 timmar innan svaren kom och jag fick ta epiduralen.

 

Lustgasen kändes toppen till en början. Jag fick fyllehicka flera gånger av den och det gav mig något att koncentrera mig på när jag andades. Jag kunde slappna av igen. Nån gång här kollade de hur öppen jag var och det var 5 cm. Så det hade i alla fall hänt något men det gik långsamt.

 

Klockan var nog i sextiden på kvällen när jag fick epiduralen. Hon som satte den försökte prata med mig och berätta vad hon gjorde. Jag kände en hemsk irritation på det. Jag ville bara att hon skulle få det gjort! Nu var värkarna så täta att det inte fanns någon tid emellan utan det var bara mer eller mindre smärta. Jag försökte andas vanlig luft något andetag ändå när det gjorde minst ont.

 

Epiduralen började ge effekt snabbt. Såååå skönt! BM ville att jag skulle se till att äta lite nu när jag inte hade ont. Till frukost åt jag bara en tugga av en smörgås och kände att jag inte alls hade någon matlust. Jag hade i alla fall fått i mig saftsoppa och annat drickbart under dagen. Det gick faktiskt att peta i sig en smörgås. Chokladen i BB väskan var absolut inte nå lockande som jag hade trott, men tur ändå att den fanns för A hann bli riktigt hungrig innan en snäll BM gav honom mat fast papporna inte skulle få något. Han kom liksom aldrig iväg för att köpa något när jag hade det jobbigt med värkarna och sen när jag fått epiduralen så fick han inte lämna mig utan skulle hålla koll så jag inte ramlade.

 

En gång när jag var på toa och BM tog in mig dit så jag blev ensam så försökte jag resa mig mot gåbordet som jag hade fått men det gick inte alls. Benen vek sig och jag fick ropa in A som fick hjälpa mig upp.

 

Kvällen gick och jag lyckades slumra några minuter när kvällen övergick i natt. A försökte också vila lite. Jag fick också prova sitta på en pilatesboll och gunga. BM sa då att hon skulle komma tillbaka oh hjälpa mig upp om 20-30 minuter och orkade jag inte sitta så länge var det bara att larma. Synd bara att larmknappen satt kvar på väggen vilket jag upptäckte efter 20 minuter och då det börjat kännas jobbigt att sitta där. A satt bakom mig på en pall för att se till att jag inte ramlade så han kunde inte trycka på larmet heller. Jag fick stå ut, men skönt var det när BM kom tillbaka.

 

På natten började jag känna smärta igen, epiduralen hjälper inte mot krystvärkar. När vi hade gått i korridoren så hade vi hört en kvinna som skrek när hon krystade och en till hördes i rummet intill under natten. Jag började bli nervös, jag var lite rädd för smärtan som skulle komma då jag upplevde det så jobbigt innan jag fick epiduralen. Det värkstimulerande droppet jag fick tillsammans med epiduralen gjorde att värkarna kom tätt och när de kollade så var jag äntligen fullt öppen. Det började bli dags.

När BM hade konstaterat att jag var fullt öppen och var på väg att gå ut igen så hände något under en värk. Jag tror att det var huvudet som började närma sig att komma ut. Det kändes som att det vidgade sig och att huvudet var på väg att vilja titta ut. BM tittade igen och sedan fick jag börja krysta ganska snart.

 

Först gav hon mig ett lakan som jag skulle dra i medan hon höll emot. Det kändes lite konstigt men jag kände att det hände lite iallfall. Sen ville de att jag skulle stå på knä i sängen och luta mig mot huvudändan för att tyngdkraften skulle hjälpa till. Det var jättesvårt att vända sig om i sängen då det gjorde ont hela tiden, värkar och ett stort tryck neråt. Nu kände jag verkligen att jag ville trycka på och BM sa att det var okej.

 

Efter en stund fick jag lägga mig i gynställning i sängen, nu var det massor av folk i rummet. Två höll mina ben och tryckte dem mot mig medan jag krystade. De sa åt mig att hålla andan när jag krystade och inte göra av med energin på att låta. För mig kändes det som att jag lät jättehögt men A har berättat att det mer var stönanden och att det knappast hördes ut i korridoren. Jag upplevde att jag pep högt och gälld när jag tryckte på. Jag försökte i alla fall göra som de sa och tillslut så kom huvudet fram. Halvvägs ute med huvudet så sa de stopp, krysta inte nu. Okej, jag har läst om att det är så, för att det inte ska gå för fort så man spricker. Så jag höll igen och väntade på nästa värk. I en evighet kändes det som, på riktigt i kanske en eller ett par minuter. Men det gjorde verkligen ont att ha ett huvud som var på väg ut ur ett alldeles för litet hål.

 

Sen kom sista värken och jag tryckte. Swosh så försvann all smärta och världens finaste flicka kom ut. Det var så underbart att se min lilla tjej för första gången. Hon fick ligga på mitt bröst och hon tittade på mig och sin far. A fick klippa navelsträngen och vi tittade om vart annat på vår tös och på varandra och vilken lycka det var. Vår fina flicka hittade bröstet och fick tag ganska snabbt och började suga.

 

Jag funderade varför A var andfådd efter förlossningen och fick veta att jag hade dragit så jäkligt i hans hand när jag krystade J Min älskling var helt fantastisk under hela förlossningen, han fanns verkligen där för mig och stöttade och tog hand om mig. Jag älskar verkligen dig!

 

Nu hade vi vår älskade dotter och förlossningen var avklarad. Jag syddes ihop, inga större skador där utan bara enstaka stygn. Sedan fick vi frukostbricka. Konstigt nog fick jag varm dryck, som att jag skulle våga dricka den med min nyfödda tös i famnen, tänk om jag skulle spilla liksom!

 

Vi hamnade sedan på BB och åkte hem dagen efter.

Tösen föddes 02:24 den 27 december efter att vi spenderat ca 30 timmar på förlossningen.