.

Nu är ägget där det ska, på plats i min livmoder. Förhoppningsvis kommer det att fastna denna gång.

Jag hade en positiv känsla i kroppen innan idag, jag och A satt och skojade när vi väntade på att få komma in. Man börjar verkligen kunna det här nu. På med snyggrocken och tossorna, bli inropad. In med ägget och ut igen. Det går så fort. Och sedan är bara ett par veckors väntan kvar...

 

Jag fortsätter att förundras hur bra äggen blev denna gång, de ville avbryta inför äggplock då läkaren endast trodde det skulle gå att plocka kanske 2-3 ägg. De fick då ut 7 varav 6 mogna. Lika som första IVFen. Av de 6 äggen blev 5 befruktade. Det här var tredje återdöringen på den omgången och vi har två ägg kvar i frysen. Det var bara ett befruktat ägg som inte gick hela vägen till frysen. 

 

Även den här gången behövdes bara ett ägg plockas ut ur frysen. Men när äggen är tilräckligt bra för att klara av tiningen utan anmärkningar borde väl något av dem fästa. Just nu har jag en go och glad känsla inför ruvningen. Hoppas det håller i sig, men jag vet ju att man brukar bli otålig som sjutton efter ett par dagar bara. 

 

Kanske det blir en 2014 bebis :) Håller tummarna för det.

Är dagen det händer, insättning!

 

Hoppas embryot vill fästa denna gång och sedan stannar kvar. Jag skulle bli så lycklig. Min syster har drygt två månader kvar till BF nu. Det ska bli så roligt, men helst vill jag också ha en liten på G innan deras kommer. Skulle vara så roligt mew

Jag fick vänta på den men idag så fick jag en glad gubbe efter en del krånglande.

Igår när jag gjorde testet så kom symbolen för misslyckat test upp. Jag tryckte ut stickan och såg att teststrecket var riktigt svagt. Ingen ÄL alltså. Imorse blev det felmeddelande igen. Jag tittade även på den sticka och streckan var lika starka. Som tur var hade jag en gammal hållare till testen kvar som jag kunde stoppa in nästa test i en timme senare. Och jo visst kom det en glad gubbe.

 

Men vad sur man blir när grejerna inte fungerar som de ska. Jag hittade ingen anledning till att två tester skulle misslyckas. Jag gör ju lika varje dag när jag tar dom och det har fungerat innan. så jag antar att det var hållaren som var trasig. Tur att jag hade en till och test nog att göra ett nytt hemma.

 

Återföring på onsdag eller torsdag nu då antar jag :) Sen är jag ruvare igen. EN väldigt jobbig tid tycker jag. Tiden går så fruktansvärt långsamt då..

Nu har jag lämnat negativ graviditetsbesked till rpc. Det var okej att jag ringer när jag får utslag på ÄL-testet så stoppar vi in ett nytt frysägg. Det som är bra är att det bara är en vecka kvar tills jag ska börja testa med ÄL stickor så jag behöver iallafall inte vänta. 

 

Jag frågade om vad som räknas som missfall och ddet gjorde inte mitt plus som försvann, det var en kemisk graviditet där ägget inte fäste sa hon. Precis som jag hade listat ut men det skadar ju inte att fråga. Därmed har vi inte haft 3 missfall och kan inte få en utredning på det. Isåfall måste vi väl söka privat. Har ingen aning om hur man gör det eller vad det kostar. Men det får nog vänta tills efter nästa FET iallafall.

 

Sedan sa sköterskan något om att det skulle gå att se härtljud för att det ska vara ett missfall. Men det kan väl ändå inte stämma? Då skulle inte ens mitt första missfall vara ett riktigt missfall. Det var ju på VUL som inget foster syntes så vi fick göra om en vecka senare och då fanns det heller inget foster. Graviditeten hade då stannat av men inte försvunnit, egentligen ett MA då.

 

Andra gången så syntes ingen graviditet ens på VUL men hCG blodprov gav utslag. Då misstänkte de utomkveds men som tur var så var det inte det iallafall utan det var en graviditet som försvunnit. Jag började blöda samma dag som VUL då, när jag skulle ha varit i vecka 6 eller 7. Så gravid hade jag varit sa de men testerna blev aldrig starka så det hade antagligen fäst men sen inte kommit längre. Undra om det räknas som ett missfall.. Men vad är det annars då? Om det är hCG i kroppen 4-5 veckor efter befruktningen så måste det ju ha varit något där som inte klarade sig. 

 

 

Har varit bra, trots att jag i fredags fick mensen. På ett sätt är det nästan skönt när det börjar blöda, då kan man ställa in sig på att fokusera på nästa försök och lämna det gamla bakom sig. Det har jag gjort i helgen, det fina vädret har också hjälpt, men jag har faktiskt känt mig riktigt glad i helgen trots allt. Har umgåtts både med människor jag tycker om och har fått vårfixa lite i trädgården.. Redan i mars, helt sjukt!

 

Vi tog oss ut och grillade korv i solen igår och sedan på kvällen invigde vi grillen med en fläskfile, Livet känns inte så fruktansvärt hopplöst just nu. Våren ger hopp och ny energi.

 

Imorgon ska jag ringa och lämna beskedet på rpc och jag antar att vi får göra en ny FET så snart det blir ägglossning. Ska även fråga om missfallsutredning, det kan ju aldrig skada att göra en sådan även fast det kanske är något annat som felas eller bara otur. 

 

Fick en kommentar om pinopoder, jag har läst på lite om det och förstått att pinopoderna är någon sort utskott som hjälper ägget att fästa i slemhinnan. Men första gången jag blev gravid vet jag ju säkert att det fungerade, då fick vi ju se en graviditet på ultraljuden men som tyvärr hade stannat av. De andra två gångerna har det försvunnit för tigt för att kunna kollas upp. Kommer hCG ut i blodet och urinen om man inte ägget har fäst? Jag vet inte, men jag trodde att det inte gjorde det. En till sak att kolla upp. Man får lära sig mycket om kroppen och om befruktning i den här karusellen vi är inne i..ö

Nu på morgonen gjorde jag ett nytt test som jag bestämt att är det sista. Det blev negativt och jag har bruna flytningar vilket alltid brukar komma innan mensen. Så det blev inget denna gång. 

 

Tänk all denna otur man måste ha som oförklarligt barnlös... När de konstaterat att de inte hittar något fel på mig eller A så sa de att inom två år så är ni säkert gravida. Men visst kan ni få göra insemination. Alltså, att vi bara hade haft otur i sådär 17 månader. Jaha okej, så till inseminationer, otur två gånger. Tur en gång, trodde vi men det blev ett MA. Vi vill göra IVF sa vi då och på första försöket dök ett fint + upp, men oturen slog till igen och det blev ett missfall. En ny IVF startades när mensen återkommit, det blev ett plus men det försvann efter en vecka, på testdagen var det ett -. Otur. Nu ett FET, inget plus och mensen påväg. Otur...

 

Eller? Är det något som är fel ändå? Jag vet inte om de på kliniken räknar med att jag har fått 3 missfall eller bara ett, jag skulle vilja göra en utredning. Ska fråga om det när jag meddelar resultatet i början på nästa vecka... Kan man verkligen ha så mycket otur? Måste det ändå inte vara något som är fel? Är vi så otursdrabbade så borde väl blixten slå ner så att huset börjar brinna också...

 

1 missfall är inget, två är otur och 3 kan kollas upp brukar de ju säga... Jag skulle tro att borde kollas upp stämmer för oss. 

 

Just nu hatar jag att vara jag, livet känns orättvist och jag funderar på om vi någonsin kommer att lyckas. Om ett plus kommer att komma för att stanna. Vi har en IVF kvar ifån start och 3 embryon i frysen. Jag vill inte kasta bort dem utan att veta om min kropp kan hålla kvar en eventuell graviditet. Hoppas de kommer att lyssna och gå med på missfallsutredning. Jag vet ju som sagt inte om de anser att jag har haft 3 missfall, då sköterskan knappt fattade vad jag sa när jag ringde och sa att jag inte var gravid på testdagen men att jag hade fått positiva tester innan. 

 

Kan man göra missfallsutredning privat annars? Någon som vet?

Jag trodde att jag skulle vara först med att få barn av mina syskon, men syster min är gravid och får barn i maj. De började försöka när jag var uppe i inseminationsförsök. Nu har de snart nått målet och jag har haft 3 missfall. 

 

Av de jag pluggade med trodde jag helt klart att jag skulle få barn först, jag var den som sa att när jag var 25 skulle jag ha barn medan alla andra ville vänta längre än så. Nu har en av dem en nyfödd och kjag fick precis veta att en annan är gravid i vecka 15. Jag blev jätteglad för deras skull. Men avundsjuk. De försökte en månad och sedan inte, sen igen och fick till det typ direkt.

 

När ska det bli min tur? I november? 2015? 2016? Kommer jag aldrig få bära på och föda ett barn? 

 

Jag känner mig glad att jag kan glädjas åt andras barn och graviditeter men sen finns ju den gnagande känslan också. Men jag då, känns som att jag har blivit bortglömd, jag känner att min kropp är värdelös som inte klarar det alla andra klarar. Ska jag förbli barnlös? På något sätt ska det komma ett barn till min familj, men hur och när? Tänk om man hade svaret, vad mycket enklare det skulle vara. Då skulle jag fokusera på annat tills dess och inte vara inne i längan hela tiden. 

 

Om det blir ett plus nu så får det inte bli ett missfall. Det får inte!

 

Ruvardagarna tar på en, det får inte plats mycket annat i mitt huvud just nu. Jag skule göra nästan vad som helst för att lyckas men tyvärr så finns det inget man kan offra som får graviditeten att ta sig, det är bara att hoppas.

 

 

Morgonens test var en besvikelse, det var blankt. Jag kunde inte med att kasta det så när jag får syn på det någon timme senare så tittar jag såklart i rutan. Det finns då ett streck där som inte fanns tidigare. Ja, man ska inte läsa av testen flera timmar senare men det ingav hopp. 

 

Jag har inte haft en massa mörka bruna flytninngar som jag brukar veckan innan mens, och BIM borde vara i mitten på veckan som kommer. 

 

Jag är bara på ruvardag 9, jag har haft positivt då förr men det var med andra tester och väldit svagt. Jag använde apotekets test idag, vilket jag ångrar då det inte ens går att hitta vilken känslighet det är på dem. 

 

Jag har haft konstiga känningar i magen som kan vara ett tecken på graviditet?

 

Så jag bestämmer mig för att vara positiv och för att testa igen på onsdag eller så. Så den olidliga väntan fortsätter...