.

Tiden tuffar långsamt på, två veckor och en dag kvar till VUL nu, då kommer jag att få veta hr det går där inne :)

Jag har nu lite symtom, det drar i magen då och då, illamåendet har kommit med besked över påsk och bröstvårtorna är riktigt ömma. Tröttheten får jag inte glömma heller, har varit helt energilös i helgen. Allt har varit jobbigt, speciellt en sväng till återvinningen då jag kastade ilskna blickar på stacckars A hela tiden för att jag tyckte att det var så jobbigt. Att det var min idé från början tänkte jag inte på då utan jag tyckte att han plågade mig. :) haha. Sen köpte vi pizza, när jag åt den mådde jag inte illa vilket resulterade att jag tryckte i mig hela. Bara för att bli illamående på nytt några minuter senare.. Hahaha

 

Jag hade blödit flera gånger nu första graviditeten som slutade i MA. Nu har jag sedan BIM inte blödigt, lite mörkare flytning en gång bara. Det ser jag som ett gott tecken!

 

Andra graviditeten fick jag aldrig ett starkt pluss, nu har jag fått ett riktigt starkt en gång och kommer inte testa mer. Även det här ser jag som ett positivt tecken för denna graviditet.

 

Kanske är det min tur! En liten decemberbebis 2014. Som kommer att vara lika gammal som syrrans barn som kommer om en månad och 6 dagar. Längtar, det ska bli så roligt. 

 

Om det går vägen med VUL så berättar vi nog ungefär då för familjerna, eller på morsdag :)

Jag kunde inte hålla mig utan gjorde ett test... och det var starkt som aldrig förr!

Rädslan finns där hela tiden, kommer det att bli missfall igen?

Jag har ett test kvar hemma som jag både vill och inte vill ta. Tar jag det så kan det antingen vara jättestarkt och lugna mig eller vara lika som de förra eller svagare och få oron att svälla än mer.

 

Jag känner mig som världens nojigast just nu. Har int vågat ha sex sedan återförandet och kommer inte våga heller före VUL. Jag är så rädd att förstöra något. Jag törs inte träna hårt heller, eller egentligen har jag inte tränat alls den här tiden heller, bara någon prommenad. 

 

Jag har en seg förkylning också och jag oroar mig för att den ska förstöra på något sätt. Jag vågar knappt andas i rädslan för missfall. 

Det känns som att om det inte går nu så kommer det inte att gå. Då är det något med min kropp som gör att äggen inte kan stanna kvar. Det här är fjärde gången jag har plussat och jag känner noll lycka, det är bara oro.

 

Jag ligger ofta med handen å magen och undrar, hoppas, önskar. Till och med BER för att det lilla fröt som stoppades in ska stanna kvar och utvecklas till en underbar bebis som jag får föda i december. Men jag vågar inte tro den här gången, jag vågar bara hoppas. 

 

Egentligen kanske jag borde gå till en kurator eller något sånt inser jag när jag läser mina ord, men vad hjälper det. Det enda som skulle hjälpa mig  från ångesten är att se ett hjärta som slår, att känna sparkar i magen, att veta att det finns ett liv där inne. Inget samtal i världen kan få bort ångesten över att vänta på något som kanske aldrig kommer att hända och som man et att kommer att krossa en totalt.

 

Leker lite med tanken att göra ett uppehåll och se till att träna och äta nyttigt. Gå ner de sista kilona till normalvikt och gärna mer än så. Att se till att kroppen är så redo den kan vara. Men samtidigt så vet jag att jag  inte orkar att vänta så länge. Jag borde kunna göra det mitt uppe i allt också kan man tycka. Men rädslan att förstöra något får mig att inte våga. Tänk om jag tränar och börjar blöda samma dag eller dagen efter, vilken ångest. Tänk om jag har sex och får missfall strax efter, då skulle det kännas som jag gjort fel. 

 

Så jag gör inte det jag vill göra och väntar på att det ska bli dags för VUL, känner efter i kroppen efter gravidditetssymptom och oroar mig till förbannelse istället. För det finns inget som är viktigare i mitt liv än att få barn, att få lära känna en underbar människa, uppfostra och älska den personen. Få vara en hel familj. Drömmen kommer aldrig att försvinna och den här resan kommer vara värd varenda dags smärta när målet är nått. 

 

 

Och jag mår skit! Är förkyld vilket har lett till huvudväk och ett ständigt tryck i bihålorna. Dessutom har jag ont i en visdomstand. :(

 

Jag åkte tom hem från praktiken idag, inte likt mig. Vaknade i natt och hade megaont i huvudet men det var borta när klockan ringde. Jag har praktik på en förskola och det hade säkert gått att jobba på ett lugnt kontorsjobb men jag kände att huvudet inte orkade med när det blev för stojigt. Inte så bra att arbeta med barn då. Så jag åkte hem nyss..

 

Blir lite nojig att mitt dåliga mående ska påverka graviditeten men det gör det väl inte? Är så rädd för att det ska bli ett nytt misslyckande så jag vågar inte vara glad och fira. Det känns som att det vore att ta ut segern i förskott om jag tror för mycket på det här. Till helgen blir det antagligen ett digitalt test, om det skulle visa gravid 2-3 så skulle det kännas som en tyngd lyftes från axlarna. Då skulle det kännas som att det går vägen.

 

Hoppas hoppas!

 

Tack för gratulationer ni som läser!

Jag fick ett fint pluss idag på rd 10 :)

Testade med cb sticka och plusset kom fram på en gång. Det var ingen tvekan om att det var ett plus där.

Detta gör mig verkligen skitglad. Annars har ju svaga tester varit ett orosmoment. Men nu tänker jag inte ta ett nytt test före nästa helg och sedan ringa till rpc och berätta de goda nyheterna. Egentligen är min testdag 14 april. Som om man skulle kunna vänta så länge.

 

Hoppa hoppas det håler i sig nu!

 

Min blödning var tydligen en nidblödning och det fick jag första gången jag blev gravid. Då hade det verkligen fäst sig, det gick att se en graviditet på VUL den gången. Kanske det kan gå bra denna gång. Jag har en positiv känsla, det känns som att det är vår tur nu!

 

Om allt går vägen ska vår förstfödde komma den 17 december. Kanske det blir en julklappsbebis :)

och det kom nyss lite blod, färsk t.o.m.

 

Nidblödning hoppas jag att det är. När jag blev gravid första gången hade jag en nidblödning 7 dagar efter insemination. Om det är en nidis så är det senare den här gången.

 

Men jag har svårt att tro att det är mens. Sist fick jag mensen 14 dagar efter FET. Nu tror jag ännu mindre på att jag kommer att kunna hålla mig med att testa längre än till på söndag. Det blev helt plötsligt mycket tankar som snurrar i huvudet. Jag som känt mig så lugn fram tills nu...