.

 

Testen såg lika svaga ut imorse men nu när jag gick upp och kollade såg jag att det visst var skillnad. Nu har ju båda testen torkat men imorse så var det ena blött och det andra var tort. 

 

Det understa är ifrån idag och visst är det lite starkare allt?? :)

Äsch, jag gjorde ett test imorse. Som ser likadant ut som det förra. Så nu kommer hjärnspökena. Är det något fel? Men jag behöver nog inte oroa mig än. Det är ju ändå bara ruvardag 14 idag och jag har inte testdag förens den 3 januari egentligen. Köpte hem ett tvåpack digitala iallafall idag som jag ska testa med den 3:e. Hoppas det visar 2-3 då behöver jag nog inte oroa mig. Men om det blir 1-2 så kommer jag nog att be om att få göra ett hCG blodprov för att se hur nivåerna ligger och om de stiger.

 

Men det SKA gå bra den här gången, inga fler missfall nu. Det är fortfarande tidigt och antagligen inge konstigt att plusset är svagt än så länge..

Ännu en dag som gravid. :) Bröstvårtorna har börjat ömma och jag känner av brösten ibland, det gör inte ont men de känns liksom. Har även känt av lite illamående idag.

 

Jag kollade precis när rpc öppnar igen, tydligen redan den 2 januari, så då kan jag ringa och få en tid för VUL. Jag trodde att de inte öppnade förens den 7:e så det var ju bra. :) 

 

 

Nu kan jag skriva veckor igen, det är min tredje graviditet. Det känns som att jag ända sedan återföringen känt som att det kommer att bli ett plus. Äggen var ju så fina och hade klarat sig så bra. Men härifrån är osäkerheten desto större. Jag har ju fått väldigt tråkiga besked på VUL de tidigare graviditeterna.

 

Första gången känndes allt bra inför VUL,  förutom några minismå blödningar, men de såg inget tickande hjärta, inte ens ett foster. Vi gjorde ett till VUL en vecka senare då men det såg likadant ut. Jag hade ett MA och fick tabletter för att blöda ut det.

 

Den andra graviditeten var med min första IVF, jag hade laddat upp med massa graviditetstester för att kunna börja tidigt. Men jag störde mig på att plusset inte blev stark. Ca en vecka innan VUL tog jag ett digitalt test som visade v 1-2. Jag bröt ihop och ringde kliniken och lyckades tidigarelägga VUL. Samma dag på förmiddagen började jag blöda, och den gången blödde jag på rikitgt. På VUL syntes ingen graviditet, det var kört! Men fanns risk för att det var ett utomkvedshavandeskap så jag fick göra hCG blodprov, som visade på graviditet men låg hormonmängd, två dagar senars var mängden hCG så låg att jag inte räknades som gravid längre.

 

Men men, nu är det ett nytt tillfälle. Och vi kan ju lyckas. Det är ändå väldigt få sommm får missfall 3 gånger i rad. Och äggen var finare än sist, de plockade lika många som förra IVF men denna gång blev det många fler befruktade och som klarade sig till dag 3, det finns ju tom ägg i frysen. De fryser inte ägg som inte är jättefina, och de finaste stoppar de tillbaka.

 

Det finns hopp och jag klamrar mig fast vid det.

 

När jag testade för några dagar sedan råkade jag välta ut burken jag kissat i i handfatet innan jag hann doppa stickan. Som tur var så hade jag inte kissat färdigt och kunde klämma ut lite mer. Plusset var svagt men fullt synligt, inget jag kände behov av att analysera. Men jag har ett test kvar, köpte ett tvåpack. Frågan är när det ska tas, jag hade tänkt den 3:e, som är testdagen, men kanske inte orkar hålla mig så länge. Jag tänker inte testa varje dag iallafall.

 

Men jag har en bra känsla denna gång hittils, det hade jag inte förra gången.. Hoppas hoppas. 

Jag är gravid!!! Tack ni som hoppats på plusset för mig. Era komentarer värmer. Nu ska lille pyret stanna kvar också bara..

imorgon ska jag äntligen testa! Då är jag på ruvardag 10, 13 dagar efter befruktningen och därmed BIM minus ett om man räknar med lutealfas på 14 dagar. Vad spännansäde det ska bli. Hoppas hoppas!

Fick post idag, där står det att vi har 4 befruktade ägg i frysen. Härligt att ha det på papper, då vet man att det verkligen är så :)

 

Köpte graviditetstest också, det blev apotekets egna. Det är fruktansvärt vilket dåligt utbud det finns på apoteken nu. Det fanns bara deras egna eller clear blue. Clear blue testen fanns inte ens i två-pack. Fruktansvärt dåligt!!! Apoteken har blivit mycket sämre sedan privatiseringen! Allt handlar om att tjäna pengar bara, och hels på sina egna produkter. :(

Dag 7 - Implanteringen är färdig, cellerna som ska bli foster och moderkakan har börjat utvecklas.

 

Imorgon kommer hCG börja komma ut i blodet :) Snart så kan jag testa!!!

 

Idag är det dessutom dagen före julaftonen. :) Jag ska spendera den med att göra köttbullar och rödbetssallad till morgondagens julbord. Hoppas dagen går fort så vi kommer närmre testdag!

Titta, jag börjar komma någon vart ändå, imorgon är det en hel vecka sedan ET...

Men vad jag är testsugen... Imorgon ska jag åka till apoteket och köpa hem tester men sen tänkte jag vänta till annandag jul med att testa. Men frågan är väl om jag kommer kunna hålla mig över jul...

 

Idag har jag fått för mig att jag känner av brösten lite, kanske kanske. Jag är sådär knäpp som jag blir när det närmar sig test och går och trycker på brösten då och då. Jag studerar även pappret nog på tos för att se om det kommer någon antydning till blod. Inget hittils, ett gott tecken. Jag brukar få bruna flytningar en veka innan mens, vilket skulle ha varit igår. Iofs vet jag inte hur det är med det efter en IVF. Kanske det är annorlunda då.

 

Några dagar till nu bara...

Undra hur det känns då..?

 

Jag vill veeeta, tiden går så långsamt just nu. Det var bara 5 dagar sedan vårat lilla embryo flyttade in, men det känns som att det har gått flera veckor. Varför ska dagarna kännas så långa?

 

Jag surfar mycket, som om att jag hoppas på att finna svaret någonstans där ute på nätet. Kommer vi att lyckas denna gång? Det är inte bättre av att fredagkvällen spenderades ensam lika som hela dagen idag. Har inte gjort mycker annat än att surfat runt på olika bloggar, familjeliv osv letande efter svaret som jag bara kan få i framtiden och som inte går att få än.

 

Har varje dag när jag hämtat posten den här veckan hoppats på att få brev om nedfrysningen av de andra äggen men inget kommer. Jag börjar tvivla, sa de verkligen att det var 4 nedfrysta ägg? Eller sa det kanske att det kanske blir 4 nedfrysta? Kan en nedfrysning misslyckas?

 

Att vara hälsosam tog helt slut när IVFen började. Jag äter mycket onyttigt och en förkylning satte stopp för träningen. Samtidigt finns julgodis, pepparkakor och massa annat onyttigt som hör julen till alldeles för lättillgänglig.

 

Blir det inget plus så får jag köra på och banta igen. Träningen måste komma igång snart igen oavsett. Men allt är liksom i paus nu, jag väntar och längtar efter ett pluss som kanske kommer och lyckas inte ta mig iväg och träna. Lat, ja visst. Snart får det bli ändring här igen.

 

Symptomjakten kommer väl igång här i dagarna, hittils har jag verkligen börjat tröttna på lutinus flytningarna iallafall.

 

Här är vad som händer med embryot räknat för återföring av ett 3-dagars embryo...

Ja, då är man en ruvare igen :)

 

Jag fick testdag den 3 januari, känns väldigt långt dit, kommer antagligen testa en vecka innan det... Den 27 är det två dagar efter befruktningen så därikring blir det nog.

 

Vid återförandet hade vi tid 13.30 men klockan blev över två innan vi fick komma in. När vi kom in berättade embryologen att hela 6 ägg hade befruktats och att 5 fanns kvar och såg fina ut. De var så fina att det var svårt att välja det bästa :) och 4 gick till frysen. Vi fick se vårat 8 celler storat embryo på en skärm innan det sattes in och sedan fick jag se det igen på ultraljudet då det var en liten vit prick på skärmen. 

 

Från att de sa att det var så många ägg som hade klarat sig hade jag ett stort leende hela tiden! Men i mitt huvud snurrar hela tiden en tanke. Tänk om vi hade avbrutit? När det gick så här bra med fina ägg till frysen så skulle det ha varit väldigt synd. Det var ju lite därför jag ville fortsätta, för att slippa tänka tänk om och ångra beslutet. Det gör jag inte nu iallafall.

 

När jag skulle sätta mig i gynstolen så tog jag av trosorna och försökte ge dem till A. Han såg ställd ut och ville inte ta i dem. Men va fan det är bara min trosor sa jag och kastade dem i knäet på honom. Såg att barnmorskan skrattade till lite där...

 

En annan grej hände när vi var klara och jag hade bytt om och vi skulle hem, vi mötte ett par som A känner. Det kändes som att ingen visste riktigt vad de skulle säga. De var tydligen påväg in för återföring och vi ut. Tjejen sa att vi behöver väl inte fråga vad ni gör här. Lite generade skratt typ och sedan sa jag lycka till innan vi drog. Så nu vet de vad vi håller på med och vi vad de håller på med. Men vi kommer såklart inte berätta för någon att vi sett dem där och antagligen håller de också vårat besök hemligt. Fast iofs, vem skulle man berätta för, är ju bara de få som  vet som man skulle kunna säga något till, i mitt fall två personer bara. Så det är nog ingen fara.

 

Nu hoppas jag på att mitt embryo fortsätter att dela sig och bli ett större embryo som kan fästa om några dagar... Lite jag kommer känna efter under julen efter gravidsymptom. Hmm, har jag ätit för mycket knäck eller är jag gravidillamående...?

 

Resultatet på denna IVF förvånar ännu en gång. 6 av 7 ägg befruktades och av dessa klarade sig alla utom ett till idag. Jag har nu ett 8 celler stort embryo i magen och 4 st var fina nog för frysen. Helt fantastiskt! 

Hur har det gått för mina ägg??? Det kommer jag att få veta om 4 timmar då det är dags för ET.

 

Jag vet inte vad jag tror själv heller. Är det ett gäng guldägg eller blir det som sist när bara ett ynka ägg var bra nog att användas? Kanske äggen under denna IVF kommer att förvåna mig ytterligare en gång genom att bli befruktade allihop, det skulle vara underbart.

 

Eftersom ingen har ringt än så antar jag iallafall att de har klarat sig hittils och att det blir ett ET. Sen kommer jag att längta efter julen som ett barn, ivrigt och otåligt. Fast till strax efter jul då testdagen antagligen kommer att vara. Sist fick jag mitt förstas svaga plus 9 dagar efter ET. Då med en tvådagars så det skulle vara redan på julafton denna gång om jag plussar på samma dag. Men jag väntar nog tills efter julfirandet med att testa. Det är planen iallfall och vi får väl se hur det går med den. :)

Nu längtar jag efter måndagen och hoppas på tysta telefoner fram tills dess.

Att ingen har ringt till nu borde väl betyda att något av äggen är befruktade iallafall.

Denna eviga väntan kan göra en galen, men det är iallafall mycket som händer den här tiden på året när det lackar mot jul. Efter återinförandet så hinner vi fira jul med våra familjer innan testdag. Förhoppningsvis får det tiden att gå lite snabbare. Känner jag mig själv rätt som kommer första testet ske nångång i juldagarna även fast det kommer vara innan testdag. 

 

Kanske lyckas vi bli gravida igen, och då börjar nästa oroliga väntan på VUL. Jag har varit gravid två gånger men har alldrig lyckats få se något positivt på VUL. Första gången syntes en avstannad graviditet och andra gången var det redan tomt och jag hade börjat blöda samma dag.

Så även om det skulle bli ett plus efter all väntan och längtan så kommer rädslan och oron finnas kvar där. Ett lyckat VUL där hjärtslag ses är min största önskan inför det nya året. Tänk att få inleda året med ett sånt, då skulle jag verkligen vara lycklig!

Helt fantastiskt, i onsdags fick jag besluta om eventuellt avbrytande då det endast skulle gå att plocka 2-3 ägg men idag plockade de ut 7 ägg!

 

Att det kunde bli så sa ingen något om i onsdags, kan lätt känna att jag valde rätt när jag ville fortsätta nu. De sa på äggplocket att den höjda dosen måste ha verkat ändå. Det kan vara att några blåsor på höger sida missades i onsdags. Den äggstoccken sitter högre upp och brukar alltid vara lite svårare att se på. De brukar få tycka på magen och ha sig.

 

Nu känns det verkligen som att det finns hopp för ett ET på måndag!

 

Äggplocket gick bra. Men jag var otoligt trött, efter jag hade tagit lugnandet inne på rummet innan plocket blev tröttheten värre och jag hade stor lust att sluta ögonen och vila under äggplocket. Samtidigt ville jag ju se på skärmen när de plockade så jag höll ögonen öppna. Somnade på en gång efter jag var tillbaka på rummet och sedan igen i bilen på väg hem.

 

Jag sov fruktasvärt dåligt inatt då stormen Ivar slet i plåttaket så det rasslade som sjutton hela natten. Vi flyttade ner till soffan båda två för att komma undan ljudet.

 

 

Det var resultatet av VUL, de tre äggblåsorna var stora nog för äggplok på fredag men risken är att det bara blir två ägg. Om vi väntar längre har det troligtvis gått för lång tid för äggen i de större blåsorna.

 

Jag fick välja, fortsätta och plocka de få äggen eller avbryta och försöka igen nästa månad. Först tänkte jag avbryta då det inte är så stor chans att lyckas med så få ägg men sen berättade läkaren att det bara räknades som ett försök om man gör en återföring. Blir det en återföring så går det lika "bra" som förra försöket och blir det inte det så förlorar jag inget på det.Förutom att gå igenom ett äggplock enligt läkaren.

 

Så vi kör ändå, äggplock på fredag och sedan tummhållning hela helgen för att jag ska kunna få tillbaka ett fint embryo på måndag. 

 

Det var jobbigt att ta ett beslut själv om detta under läkarebesöket men A kan ju inte ta ledigt från jobbet varje VUL jag gör... Så jag blev själv med beslutet. Men eftersom vi inte kan förlora något på det, antigen får vi ett embryo tillbaka eller så har vi försöket kvar ändå så känns det rätt att fortsätta.

 

Att det skulle vara jobbigt att gå igenom ett äggblock som kanske blir i onödan bryr jag mig inte alls om. Mina tankar kretsar kring IVFen hela tiden och dagarna planeras efter det så jag vill gärna göra allt jag kan för att bli gravid snart. Jag her lagt ner massa tid, energi och pengar på det här också. Den här veckan, när äggplocket hade planerats har jag inte bokat in något jobb ens för att inte behöva ringa och säga att jag inte kan i sista minuten, jag får så dåligt samvete över det. Tråkigt nog hade jag fått jobba heltid den här veckan om jag hade kunnat. :S Men men, jag får jobba massa över jul istället.

 

Vem vet, det kanske är få men riktigt bra ägg? Hoppas hoppas. 

Jag tänker alldrig sluta hoppas!!

Jag oroar mig idag för att de mindre blåsorna inte ska hinna växa på sig till imorgon. Vad händer då liksom? Är det någon som har varit med om att ha en äggblåsa som har dragit iväg rejält från de andra?

 

Tänk om det bara är den som växer ännu mer? Jag vill att den ska stanna på sina 25 mm och att de som var 11 mm igår ska ha växt som skjutton sedan dess. Inte sån stor chans kanske.

 

Jag googlar som sjutton men hittar ingen i samma situation.. Vill ju läsa hur det gått för någon annan. 

 

Kan min stor äggblåsa bli för stor? Hinner det ägget bli dåligt? Kan det ta över helt så de andra inte växer alls? Kan det ägglossa?

 

Idag har jag iallafall bestämt mig för att göra så lite som möjligt och hoppas på att kroppen fokuserar på de fyra äggen som kanske kanske kan växa ikapp och bli plockade. 

 

Det lär knappast bli bättre resultat av denna IVF jämfört med förra och då fick vi bara tillbaka ett ägg. Sen har vi bara ett försök kvar :( När jag fick veta att FET ingår i ett försök och att de bara räknade äggplock tänkte jag att man hade hur många chanser som helst. Men då visste jag ju inte att det skulle vara så svårt att få många ägg och att det inte alls är så att man automatiskt får ägg till frysen om man har många ens. Och jag verkar inte få många denna gång trots höjd dos. 

 

Hur ska man göra för att få sitt efterlängtade barn. Livet är så orättvist! Det finns massa människor som gör aborter och blir gravida stup i kvarten medan andra får kämpa utan resultat. Flera bloggare som jag läser om dagligen har det tufft nu med graviditetstest som inte blir starka och blödningar strax efter plus. Och andra är mitt inne i sin IVF med alla förhoppningar och all oro det medför. Jag hoppas verkligligen att alla vi som kämpar får nå våra mål och får bebisar under 2014. 

jag blev riktigt besviken.En stor äggblåsa på 25 mm fanns det. Annars var det 4 på 11 mm. Jag skulle ju få fler denna gång. inte färre. Det blir nu höjd dos och att hålla tummarna för att de 4 växer till sig. Jag som var så säker på att det var fler då jag känt av mer denna gång. Fan vad drygt!

Idag har jag varit till Uppsala för att ta ett blodprov. Min syrra skulle hänga på så kunde vi julshoppa. Jag kommer i god tid och går baklänges från parkeringen till perrongen då det blåser småspik i ansiktet, hård vind coh snö är inge vidare ihop .När tåget rullar in på perrongen så börjar jag fundera på var syster är. Ringer och hon är nästan framme. Tyvärr inte snabbt nog utan hon missade tåget. :(

 

Jag skulle däremot vara på sjukhuset senast 9.30 och åkte med tåget. Vi bestämde att mötas efter mitt sjukhusbesök så kon kom efter med nästa tåg. När tåget var nästan framme så stannade det, det var tydligen något fel på några bommar.  

 

Tåget skulle varit i Uppsala 8.50 så jag hade 40 min på mig att gå till sjukhuset, tyvärr krympte de 40 minutrarna till en ynka kvart! Ur tåget och full fart mot sjukhuset, vilket inte var snabbt då det var världens isgata här. :(

 

Med andan i halsen tittar jag på klockan som slår 9.30 när jag kommer in, sköterkan i receptionen står och uppdaterar datorn i godan ro. Så nu får jag vänta istället, när det är klart och de har registrerat att jag är där så får jag vänta igen då provtagningsrummet är upptaget.

 

Blodprovet tas snabbt och sedan tar jag mig ner på stan till en väntande syster. Julklappar hittade vi inte så många men ganska mycket till oss själva...

 

När vi kliver av tåget hemma igen så ringer de från rpc och jag får beskedet att jag ska fortsätta med samma dos, 175 enheter och orgalutran i helgen och att det blir ultraljud på måndag.

 

På tal om ultraljud så ska syrran min på RUL i början på januari! Så spännande, tänk att få se sin lille bebis som ligger och har det bra i magen. :) Oj vad jag längtar efter att få gå på ultraljud och se en bebis och inte bara en massa äggblåsor. Men skam den som ger sig, vi kommer dit en dag vi med... Kanske i april om vi har tur. :)