.

Jag visste inte alls vad vi skulle göra när jag åkte till Uppsala igår, jag antog att de bara skulle höra vad jag tyckte om förra försöket och skriva ut Pergotime igen.

 

För det första var det en man jag fik träffa. Första gången för mig med en manlig läkare som som eventuellt skulle göra en gynundersökning. Detta fick mig att bli nervös och önska att min sambo hade varit där och hållit mig i handen.

 

Läkaren började iallafall med att prata om min vikt, jag vet att jag är lite överviktig men det har de andra läkarna inte sagt något om. Han sa att det kunde påverka och att han rekomenderade att jag gick ner i vikt. Jag har väl själv tänkt att det kan påverka men när ingen sagt något om det tidigare så tänkte jag att det är väl inte så farligt då. Men nu kan jag tänka att läkaren sa åt mig att gå ner i vikt när den motivationen tryter i jul.

 

Sedan sa han att vi aldrig hade gjort färdigt vår utredning och att det som var kvar var att göra en undersökning med kontrastvätsa och ultraljud. Vill du göra det nu? Okej, du är man men jag tänker fan inte vänta tills ni öppnar igen efter jul med att göra något mer tänkte jag och nickade. Han gick och bad en sjuksköterska att hjälpa till och jag fick klä av mig och lägga mig i stolen. Det känndes bra att det var en sköterska också men det var faktiskt inte så farligt att det var en man som gjorde det. Tur det för det lär nog hända igen!

 

Upp i gynstolen och in med nån slag med vätskan medan läkaren letade runt med ul-staven. Det gjorde lite ont med vätskan men värst tycker jag nog att själva ultrljudsstaven är, det gör ont när de letar runt med den tycker jag. Jag hade gärna viljat sett skärmen och vad de såg men jag frågade aldrig så får väl skylla mig själv. Jag tycker att det är jobbigt att prata med folk när de tittar upp mellan benen på mig...

 

Utlåtandet blev iallafall att vi ÄR oförklarligt barnlösa. Vi skulle inte ta det som något negativt sa läkaren, hälften som är oförklarligt barnlösa efter ett år har lyckats efter två. Därför tyckte han att IVF var för tidigt, han sa även att det var låg procent som lyckades med insemination men att vi fick välja. Så att göra inget eller inseminera igen, lätt beslut, vi försöker igen. Sedan fick jag välja sprutoe eller pergo och jag valde pergo, sprutor känns läskigt. Han mumlade också att jag hade svarat bra på pergon så jag antar att det var ett bra beslut.

 

Så i januari när mensen kommer så kör vi igen, denna gång har vi iallafall koll på hur det går till, tyckte att man inte visste så mycket förra gången..

 

Nu ska jag plugga, tänk om det gick lika lät att skriva mycket då som nu..!